Debbie.nu

 

Jag nämnde på min instagram hur glad jag är över att våra nattningsrutiner fungerar så bra. Vi har verkligen haft vår beskärda del av tuffa nattningar och skrikiga nätter, men då talar jag om tiden med Noah som bebis. Bonnie har varit mycket "snällare" och sovit bättre på alla sätt och vis. Jag har oftare kunnat lägga henne ifrån mig efter att hon somnat och hon är inte lika känslig för ljud och sånt omkring henne. Kanske för att hon har en storebror som röjer hela dagarna, haha. Men sen kommer det ju en himla massa faser och utvecklingssteg, som ni med barn säkert känner igen. Man tycker sig ha hittat det där som fungerar och så går det en vecka och ingenting fungerar längre. Så påfrestande. 

 

Nu på senare tid har jag i alla fall märkt att behovet av rutiner finns, mycket för min egen del men också för att jag vill att det ska bli rätt "från början" eftersom jag vet hur svårt det kan vara att ändra eller hitta rutiner ju äldre barnet blir. Med Noah blev det bara svårare och svårare och jag föll för bekvämligheten rätt länge eftersom det var en sån otrolig kamp om sömn, ja egentligen hela de första två åren. Under hans första år vaknade han en gång i timmen från läggning till morgon. Han vägrade napp, precis som Bonnie och då blev jag den man snuttade på för att somna om. Försökte sååå många gånger att bryta det men min trötthet gjorde att jag tillslut gav upp bara för att få någon sömn alls och överleva kommande dag. Det var förresten här som mina uppdateringar på Instagram började bli färre och färre, haha. Det blev bättre sen när jag valde att sluta amma helt och sambon fick ta nätterna tills dess att Noah accepterade mitt beslut. Men fy vilket krig det var, puh!

 

Så, tillbaks till Bonnie. Jag har märkt att hon börjat gå lite samma väg som Noah. Hon vaknar plötsligt oftare (från att ha ammat 1-2 ggr per natt till 3-6 ggr) och det är inte alltid äta som hon är ute efter utan mer närhet och snutta för att kunna somna om. Självklart ska hon även få närhet när hon behöver men då hon sover tätt intill mig hela nätterna börjar det kännas i min kropp, och då talar vi alltså om annat än tröttheten som även den finns med i bilden. Sen tycker jag att det är viktigt att hon lär sig somna utan min inverkan, dvs utan mitt bröst, att jag gungar vagnen eller är hennes madrass hela kvällarna i soffan. Jag har lärt mig att det är en "farlig väg att vandra" för länge, haha. 

 

Så jag tog upp min rädsla med BVC, eftersom den tuffa tiden med Noah satte sina spår i mig så ville jag hemskt gärna att det skulle bli annorlunda den här gången. Och Bonnie ÄR enklare och så mycket mer nöjd i övrigt, så det känns som att hon inte kommer ta lika lång tid på sig att acceptera något nytt så som Noah (det tog aldrig mindre än 2 veckor för honom att acceptera en ny sak, som att inte få äta på natten eller sova i egen säng). Fick med mig lite goda råd hem och kände mig pepp på att ta tag i saken!

 

Såhär efter en vecka med våra nya rutiner så började Bonnie för två kvällar sen att opponera sig lite, men eftersom jag äntligen lärt mig NÄR (för detta är den absoluta nyckeln till allt) jag ska natta så blir det så mycket smidigare trots lite tårar och skrik. Det finaste är att hon efter kampen inte sen vaknar efter 10 minuter och jag måste börja om med alltihop. Hon har absolut vaknat men då ammar jag henne och lägger ner henne igen.. och hon har accepterat det. Om inte så vaggar jag henne lite i sängen, beskrivning om hur kommer längre ner.

 

Så, såhär gör jag:

Vid kl.19:00 har vi bestämt att båda barnen ska göras redo för sängen. Min sambo tar Noah och jag tar Bonnie, av det enkla skäl att jag ännu helammar. Noah har sitt eget rum och Bonnie sover i vårt sovrum, så jag tar med henne in dit. Släcker ner, drar ner persienner och tar på pyjamas. Förbereder innan med vår Ipad och Spotify där jag spelar "Vaggvisor för barn (sjugna som vid sängkanten)" som en vän tipsade mig om när Noah var liten. Den är SÅ bra. Sen sätter vi oss i sängen och jag ammar henne i min famn.

 

Bonnie tar ju som sagt inte napp men jag lägger ändå fram en för att hon ska ha något att pilla på om hon inte blir sömnig av amningen. Hon har även en liten snuttis som hon alltid får ha när hon ska sova. Allt för att sömnen och sakerna/rutinerna ska kopplas samman. 

 

Lite beroende på hur sovstunderna under dagen har sett ut (följer Rulla vagns sovschema, absolut inte slaviskt, men på ett ungefär) så brukar hon oftast nästan somna av amningen. Det gäller att märka när hon går från att äta till att snutta, och där lossa greppet och lyfta över henne till sin säng. Då reagerar hon och ser sig lite omkring, är alldeles för trött för att eventuellt opponera sig utan nöjer sig med att se mig och blundar sen och somnar. 

 

OM hon inte blir tillräckligt sömnig av amningen, brukar jag lägga henne bredvid mig i vår säng och tillsammans lyssna på visorna som spelar i bakgrunden. Hon pillar på sin snuttis och nappen, som hon plockar i och ur munnen hela tiden. Tillslut ser jag hur hon knappt orkar hålla ögonen öppna och när ögonlocken är så tunga att de knappt orkar sig upp, lyfter jag över henne till hennes säng. Precis som jag beskrev förut så tittar hon sig omkring lite men är så trött att hon tycker att det är okej att bli nedlagd där. 

 

När nattningen går till såhär har hon sovit fram till ca 03:30. Om hon somnat vid amningen och jag lyfter över henne försent, vaknar hon oftast inom 30 min. Rätt stor skillnad! Om hon vaknar och är svår att söva om, går jag på rådet jag fick från BVC som jag tyckt fungerat riktigt bra. Jag tar ett grepp på mitten om täcket som hon ligger på, så hon får en rätt tight omfamning av täcket. Sen vaggar jag henne lite lugnt fram och tillbaka från sida till sida, då hittar hon tillbaka till sömnen och kommer av sig från att vara ledsen. Jag pussar på pannan och stryker på henne lite med andra handen ibland så hon känner att jag är där. 

 

Det är ju en himla utmaning att få till, eftersom det är så mycket som ska bli rätt. Så som sovstunderna på dagen och att lyfta över henne helt i rätt tillfälle men det är värt att kämpa för känner jag. På dagen kommer rutinerna lite av sig självt då Noah går på förskola och Bonnie alltid följer med och lämnar. Då somnar hon alltid i vagnen på väg dit vid 08:45 senast och vid hämtning strax innan 15, eller när vi är ute i parken och leker och hon sitter i vagnen och tittar på. Märker stor skillnad på helgerna när dagarna inte ser likadana ut, så ibland blir det en tidig sväng till parken så att Bonnie ska få sin långa sovstund innan lunch. Hon kan utan problem sova fram till 11:30/12:00 i vagnen medan det blir kortare sovstunder hemma. Så vagnen är vårt guldkort dagtid, som för många andra.