Otursförföljd?
Det känns som att vi är lite otursförföljda i min familj just nu, fast så är det såklart inte. Livet kallas det nog, hehe. I veckan har det blivit några sena kvällar för sambon på jobbet och jag har varit själv med Noah från tidig morgon till nattning, så han tog ledigt fre-mån för att vi skulle få en långhelg tillsammans. I torsdags kom han dock hem med vad som visade sig vara en matförgiftning som satte käppar i hjulet för våra planer och min förhoppning om lite avlastning. Har känt mig låg på sistone och varit väldigt trött, haft svårt att sova, slappna av osv - men istället för att varva ner fick jag varva upp. Såklart inte sambons fel men extremt tungt ändå när man nästintill har 0 energi att plocka ifrån.
Fredagskvällen slutade därför med att jag somnade i soffan framför Idol, haha. Fick sen sova fram till 07 denna morgon då Noah plötsligt valde att sova 2 timmar längre. THANK GOD! Såå välbehövligt. Känner mig fortfarande sliten men ändå så mycket piggare än tidigare dagar. Inte helt otursförföljda ändå, tack och lov.
Min busunge idag:
I finaste tröjan från COS och Noahs favorittights från Mini Rodini.
Tänkte dra fram min fotoskrivare ur skåpet och printa ut lite fina kort och rama in. Kanske ge till mormor och farmor?