För någon vecka sedan kom larmet. Första fallet av vattkoppor på förskolan. Jisses om jag blev rädd, eftersom jag klarat mig från det såhär långt. Skulle jag klara mig den här gången också? Vad tror ni? Nej, självklart inte. År 2010 har inte bjudit på något annat än diverse olika sjukdomar för min del, eftersom jag i januari tackade ja till mitt första jobb som förskollärare (börjar starkt ångra mitt yrkesval). Så nu sitter jag här, med små röda vätskefyllda, kliande prickar lite överallt på kroppen och med influensaliknande värk inuti vid varje rörelse och andetag. Känns som att livet spelar mig ett väldigt elakt spratt. Jag blir deprimerad av att ständigt vara sjuk och att aldrig få känna mig frisk. Jag har ju nämligen aldrig känt mig helt frisk sedan kräksjukan i januari, eftersom jag fått tillfälliga attacker då och då sen dess. Jag har då fått rådet av läkaren att tillfälligt sluta med laktosprodukter så att magen kan hitta tillbaka men jag vete tusan om det hjälper. Känns som att hela min kropp är upp och ner. Och nu det här.
åh stackare där..jag tycker verkligen synd om dej och hoppas av hela mig att du snart får vara frisk på heltid. jobbet tar ju på krafterna redan som det är. att vara sjuk på det hjälper inte direkt. massa kramar och vitaminer och peppning till dej.
åh stackare där..jag tycker verkligen synd om dej och hoppas av hela mig att du snart får vara frisk på heltid. jobbet tar ju på krafterna redan som det är. att vara sjuk på det hjälper inte direkt. massa kramar och vitaminer och peppning till dej.