Min älskade morfar

Min älskade, fina morfar dog idag. Det gör obeskrivligt ont i hela kroppen och tårarna strömmar ner för kinderna hela tiden. Känns hemskt att en så underbar människa ska försvinna. Speciellt han, som alltid betytt så otroligt mycket för mig. Han var verkligen tryggheten personifierad. Han visste precis hur man gav någon en sån där mysig kram som liksom värmde hela vägen in till själen. Min morfar. Han pratade jämt om himlen, så jag tror att det är där han är nu. Spelandes på sitt dragspel, som han alltid gjorde.

Älskade morfar, jag kommer aldrig glömma dig och all den kärlek du spred omkring dig. Någon mer osjälvisk och kärleksfull människa får man leta länge efter. Jag kommer sakna hur dina stora och alltid varma händer värmde mina kalla händer efter att ha varit ute en vinterdag. Vem ska nu göra det jobbet? Ingen klarar det ju lika bra som du.
6 kommentarer
Hanna

Jag vet hur det känns, hade också en speciell morfar. Jag förstår att du är ledsen, men han är i himlen nu och ni kommer ses igen! Så tänker jag när jag saknar min morfar extra mycket... saknaden finns alltid inom en men man lär sig att leva med den så småningom, för att man måste. Många styrkekramar till dig!

Linda

Jag beklagar sorgen! :(

Vet hur det känns, min farfar gick bort för mindre än två månader sedan. Och det är så obeskrivligt, det är som att jag inte förstår det ännu..Det kommer nog ta ett tag. Liksom han har ju Alltid funnits där! Ända sen jag var liten.. :'(

Stor Kram till dig!!

Helena

Nej vad tråkigt! Du som bara i förra veckan pratade så fint om din morfar. Synd att han inte kom på benen igen. Men du verkar ha haft en alldeles underbar morfar! Njut av minnena av honom! Många kramar till dej.

Lina

:(



Så sorgligt. Jag beklagar sorgen!

Säger som föregående, njut av dina fina minnen av din morfar.



Kram!

Sandra

Jag beklagar verkligen!!! Min morfar kommer nog inte heller orka länge till, har varit sjuk länge nu. Det är så hemskt när de börjar tyna bort och sen bara försvinner. Usch.. :( Tänker på dig och dina anhöriga.

Debbie

Hanna: Ja, jag försöker tänka så jag med! Det hjälper faktiskt :') Kram!



Linda: Precis, han har ju alltid funnits där. Så konstigt liksom. Kommer nog ta ett tag att förstå det. Kram!



Helena: Ja, det hade jag :) Får vara glad för tiden jag fick. Men det är svårt att acceptera att han är borta :/ Kram!



Lina: Tack, det ska jag! Kram!



Sandra: Åh, vad tråkigt :/ Visst är det! Såg hur svag och ihopsjunken han var mot vad han brukade innan. Var liksom inte han som låg där, det var en annan gubbe. Himla konstigt :/ Du får passa på att vara med din morfar så mycket som det går medan han finns här på jorden. Kram!