Debbie.nu

Det är så mycket tankar och känslor i mig just nu. Om mindre än en månad är jag tillbaka på arbetet igen och min sambo tar över föräldraledigheten fram till mars, då vi planerat att Noah ska börja på förskolan. Det känns skönt att han tar vid, så jag kan komma tillbaka till jobbet och vänjas in lite innan det riktiga ekorrhjulet drar igång. Usch, är verkligen inget fan av det där hjulet. Sen svider det lite (läs mycket) i mig att den här mysiga tiden snart är över. Att jag inte kommer hinna se mitt barns utveckling på samma sätt. Jag ska liksom lämna honom hos någon annan, för att själv ta hand om andras barn. Det känns liksom.. konstigt.

 

Jag vet ju själv hur det känns att vara pedagogen som ser mer av barnen än vad deras föräldrar gör och jag har liksom lovat mig själv att inte bli en av dem. När sambons ledighet är över kommer jag därför att gå ner i arbetstid så att Noahs dagar inte blir alltför långa. Sen har vi turen att ha båda våra familjer här i stan, så det finns stöttning att få om det behövs. Det känns väldigt tryggt... men det svider ändå. Jag vill innerst inne inte lämna bort mitt barn ännu. De här åren när han är liten försvinner så snabbt och jag vill njuta av tiden. Under mina snart 10 år som förskollärare vet jag verkligen hur fort det går. Jag har skolat in flera små guldklimpar och sen vips så ska man kramas hejdå för att skolan är nästa anhalt. 

 

Nej, det känns tufft och jag känner hur en liten ångestfylld klump växer sig större i bröstet. Kanske också för att jag vet hur ansträngd miljön i förskolan är. Det finns fantastiska pedagoger därute, det vet jag eftersom jag både jobbar och har jobbat med flera av dem - men jag vet också hur mycket man får kämpa och slita som ett djur för att få dagar och verksamhet att gå ihop. Det är ju verkligheten för alla som jobbar i förskolan, oavsett arbetsplats. 

 

Fördelen med att Noah ska börja på förskolan är att jag faktiskt tror att han kommer att älska det. Han känns som ett sånt barn som kommer trivas riktigt bra. Han älskar andra barn och vuxna, är så social i sitt sätt att vara och är nyfiken på allt och alla. En som brås på sin mamma, haha. Varje vecka går vi till Öppna förskolan för att få träffa andra och det är alltid lika lyckat.

 

Nackdelen med öppna förskolan är dock alla dessa förkylningar! Jag och Noah tycks gå om varandra hela tiden och under helgen som var blev Noah sjuk igen. Vi fick då ställa in vårt traditionsenliga glöggfika med vännerna, vilket kändes väldigt tråkigt. Helgen före det skulle jag fira en av mina bästa vänner som fyllde 40 men kände mig helt vissen efter allt så jag tog mig knappt ur soffan. Lagom till att Noah blir bättre så bryter det ut hos mig och nu tycks jag ha åkt på bihåleinflammation också. Jag har haft det förr så jag känner igen symptomen men denna gång har det satt sig i käken, så det spränger som galen tandvärk hela tiden. Sådär halvmysigt. 

 

Så, då har jag klagat av mig lite. Mycket på en gång nu. Jag har lovat mig själv att inte fastna i någon julstress ovanpå detta utan försöka njuta av den här sista lediga tiden med Noah när det bara är han och jag. Så det ska jag försöka göra. Kanske bara baka lite mer julgodis, haha.