Min älskade, fina morfar dog idag. Det gör obeskrivligt ont i hela kroppen och tårarna strömmar ner för kinderna hela tiden. Känns hemskt att en så underbar människa ska försvinna. Speciellt han, som alltid betytt så otroligt mycket för mig. Han var verkligen tryggheten personifierad. Han visste precis hur man gav någon en sån där mysig kram som liksom värmde hela vägen in till själen. Min morfar. Han pratade jämt om himlen, så jag tror att det är där han är nu. Spelandes på sitt dragspel, som han alltid gjorde.
Älskade morfar, jag kommer aldrig glömma dig och all den kärlek du spred omkring dig. Någon mer osjälvisk och kärleksfull människa får man leta länge efter. Jag kommer sakna hur dina stora och alltid varma händer värmde mina kalla händer efter att ha varit ute en vinterdag. Vem ska nu göra det jobbet? Ingen klarar det ju lika bra som du.