Bio: Djävulen bär Prada
Igår såg jag Djävulen bär Prada. Jag hade otroligt svårt för boken, så jag kände mig inte särskillt sugen på filmen måste jag säga. Det var något som kändes oerhört tråkigt med att läsa om en massa plagg man inte kunde se - när det är precis det man vill. Jag vill se färgerna och känna tempot. Sen är jag dessutom mycket mer för film än för böcker, även om vissa böcker klart slår filmatiseringarna. I det här fallet tycker jag faktiskt att filmen slog boken, eftersom den uppfyllde de krav boken inte gjorde. Boken fick mig faktiskt att sätta in den i bokhyllan trots att jag inte hade läst den klart. Jepp, ganska illa. Meryl Streep är sjukt cool - och läskig. Mest läskig. Man känner verkligen att hon inte är kvinnan man skulle stoppa på gatan och be om vägbeskrivning. Anne Hathaway är en av mina favoritskådisar. Hon känns väldigt naturlig och inte sådär överklumpig - det skulle ju kunna vara jag. Eller du - och det är skönt när det inte är överspelad klumpighet. Det är ju trots allt ingen Jim Carey film - även om jag älskar såna.
Djävulen bär Prada tror jag nog att alla borde se. Speciellt de som drömmer om det här livet men kanske inte riktigt förstått vad det innebär. Filmen ger trots allt publiken en viktig tankeställare.
3 godissvampar av 5!