R.I.P Pompe 1998 - 2011
Usch, det kan inte vara sant. Det här händer inte? Min älskade, underbara, busiga, fina, gosiga vovve dog sent igår kväll. Bara föll ihop under sin promenad. Efter 13 år tillsammans känns det nu extremt tomt utan honom. Han brukar alltid vara där jag är, buffa på mig för att jag ska kela med honom, snarka högt när han sover alldeles bredvid och vifta på svansen bara jag tittar på honom. Mina ögon är helt svullna efter all gråt, önskar verkligen att han fortfarande fanns här. Min nallebjörn. Min älskade Pompilomp.
Tack för alla underbara och roliga minnen Pompe, du var bäst! Kommer alltid älska dig något så sjukt mycket. Om jag hade fått bestämma hade vi aldrig skiljts åt <3
stor kram. kan bara tänka mig hur ont det gör.