Sommarens utmaning

 
Tänk att ett år har gått sen den här fantastiska lilla individen kom in i våra liv. Alltid lika häftigt när man tänker på att han låg där i magen. Ett år har gått väldigt fort och har burit på många förändringar i livet. Det har inte blivit särskilt många pannkaksfrukostar eller sovmornar sen Noah blev prioritet nummer ett, haha. Just sömnen är ju det ämne som varit svårast hos oss. Under hela första året har han bara sovit längre stunder då han varit påverkad av feber, antingen i samband med förkylning eller vaccin.
 
Efter nattning vid 19:30 fram till kl. 23:00 brukade han ofta vakna mellan 3-5 gånger, ibland mer. Under nätterna kunde han sen vakna varannan timme, ibland varje. Då ville han amma eller "snutta" sig till sömns igen och blev hysterisk om man försökte något annat. Vi talar om skrik i ca 2 timmar utan uppehåll och sen korta sovstunder av ren utmattning. Det var riktigt krävande nätter och det blev att man tog till det enkla sättet eftersom sambon skulle upp och jobba dagen efter, så den lilla sömn man kunde få ville man inte gärna tacka nej till. Därför bestämde vi oss för att "ta fighten" under semestern.
 
En ganska otrevlig läkare på bvc menade redan vid 10 månaderskontrollen att det bara var att sluta amma, trösta genom att vagga i famnen och klappa på honom. Enligt henne skulle det ta tre nätter och sen skulle vi vara "av med problemet". Jag visste redan då att det inte skulle ta tre nätter, varje gång vi velat ändra någon rutin eller vana så har det inte sällan tagit mer än 2 veckor eller mer. Jag kunde inte ta den fighten själv, så därför kändes semestern mer lämpad för att gå all in. Annars skulle det bara sluta med att jag gav upp efter 3-4 nätter pga sömnbrist, varit helt gråtfärdig och världens mest gnälliga mamma under dagarna - och de kämpiga nätterna skulle vara helt bortkastade. Nej tack!
 
För snart två veckor sen gick sambon på semester och förra natten mot tisdagen började vi. Tidigare har Noah sovit i sin säng mellan 19:30-23:00 i sin säng och sen flyttat över till oss eftersom han varit så svårsövd i sin säng när vi väl gått och lagt oss. Nu bestämde vi oss för att han ska sova hela nätterna i sin egen säng, som vi under våren vant in under sovstunderna på dagen för att han ska känna sig riktigt trygg där. Jag lovade mig själv tidigt att inte bli beroende av vagnen som en sovplats, som många blir, så vi tränade tidigt på att sova inne i sängen. Däremot fick vi en period när han ville vara väldigt nära, så han fick somna tätt intill i vår säng istället för sin egen. Det är ju lite så, att barnet går igenom så många olika faser så det som fungerar ena veckan kanske inte alls fungerar nästa. 
 
Hur som helst, det gick över förväntan. Eftersom Noah har vant sig vid att jag nattar om honom med bröstet på natten och därmed fick svårare att acceptera mina nej, gjorde vi det lite lättare för oss genom att låta hans pappa ta nätterna. Jag tar nattning på kvällen och går upp med honom när han vaknar på morgonen.
 
Nu när Noah börjat gå och nästan springer runt för att upptäcka sin omgivning har han dessutom blivit tröttare när det närmar sig läggdags, så efter utflytkter eller lek i parken sover han såå mycket bättre. Det känns som att det var den typen av aktivitet som vi väntat på, att han ska kunna få ut all sin energi under dagen och därmed finna ro när det är läggdags. Helt plötsligt har han sovit hela kvällarna utan flera uppvak. Numera är första uppvaken runt 01 och sen kanske 1-2 gånger till efter det men då behöver han oftast bara lite klapp på ryggen för att somna om. Alltså förlåt men.. HUR UNDERBART!? Kan ni förstå min glädje? Haha, helt plötsligt kan man faktiskt få lite tid på kvällarna till att göra annat än att sitta i soffan utanför och vänta på att han ska vakna strax. Ja, detta var verkligen en välkommen förändring i våra liv. Jag längtar efter att få sova en hel natt efter mer än ett år av uppvak och sömnbrist men detta känns som ett stort kliv i rätt riktning!

Noahs första kalas

 
Idag firade vi Noah som fyller 1 år på tisdag. Hela veckan har jag så smått förberett det jag kan i takt med att det närmade sig, allt för att slippa stressen på slutet. Jag kan annars bli så himla stressad och har nästan svårt att hantera det numera. Så det passade mig att lägga upp det så. Frysen är min bästa vän, haha.
 
 
Jag bakade allt själv och igår gjorde jag mina första tårtor. Jag som ändå älskar att baka hade faktiskt inte gett mig på en riktig tårta innan, haha. Tack vare Roy Fares recept på tårtbotten fick jag två perfekta bottnar. Jag gjorde sen en egen vaniljkräm (recept här!) som jag fyllde bottnarna med tillsammans med jordgubbssylt. 
 
 
Jag hade fått en idé om att jag ville forma kakor som ettor, så jag letade febrilt efter en form. Hittade en hos Barnkalaset.se och bakade då mördegskakor. Perfekta att frysa in, så man kan lätt göra dem långt i förväg och de blir som nybakta när man tinat upp dem. Sen dekorerade jag med lite kristyr och strössel för att göra dem lite roligare!
 
 
Gjorde även små citronmuffins med lemon curd-fyllning och cream cheese frostning ovanpå. Supergoda! Receptet på muffinsarna hittar du här.
 
 
 
 
En som fick lite hjälp av mamma att blåsa ut sitt första tårtljus!
 
 
De fina papperstallrikarna är från TGR, silverskedar i plast från Lagerhaus och servetterna från Svenskt tenn.
 
 
De fina bokstavsballongerna i guld hittade jag hos Partykungen.se och ettan köpte jag hos närliggande Ballongverkstan. Så nöjd med bokstäverna eftersom man lätt blåser upp dem med hjälp av ett litet medföljande sugrör. Går att återanvända också, så dessa kommer man absolut att få se på Noahs framtida kalas med!

Min tappra kämpe

 
Min lilla kille har blivit förkyld, igen. Denna gång med rosslig hosta och rinnsnuva. Varje kväll kräks han upp det han ammat vid läggdags på grund av den dumma hostan och istället för att somna in får han ta en akut dusch. Stackars liten, hur vi än försöker så blir det likadant. Tänk vad man skulle vilja byta plats och ta hans kamp just nu. Han som precis kämpat med krämporna från tanden som kommit upp och matlusten hade precis kommit tillbaka. Ja, denna vecka får bli en lugn sådan så att min lilleman återhämtar sig och blir frisk.

7 månader

 
 
Idag blir Noah 7 månader och jag fortsätter att förvånas över hur snabbt tiden går. Jag har alltid hört andra säga att tiden går fort och att man ska ta vara på den, njuta osv. Ja, det fanns ju en rätt stor mängd sanning i det. Samtidigt som jag knappt minns livet före Noah så känns det som att tiden rusar fram. Också eftersom hans framsteg på en vecka kan vara så stora medan en vecka för en själv inte innebar så mycket mer än att det snart närmade sig en ny fredagsbukett, haha.
 
Nu är det plötsligt skillnaden mellan att ligga still, till att vända sig och att krypa. Att kunna sitta själv, få tänder och äta riktig mat. Just nu är det mycket sånt i Noahs liv och det blir såklart lite mycket för honom ibland. Magen ska vänja sig med att gå från bröstmjölk till mat och samtidigt har han tandvärk. Sömnen blir som vanligt lidande och den senaste veckan har varit rätt tuff. Som tur är har han tagit en längre sovstund mitt på dagen, så jag själv har kunnat vila lite också. Från 30 min till 1,5 timma känns ju som lyx när man jämför!
 
 
Det är så lustigt med den där starka kärleken som man får till sitt barn. Det känns lite som en helt outforskad del av en själv som man inte riktigt fanns förrän man blir gravid. Som att den växer med barnet och sen är så stark att det inte ens går att förklara. Jag har säkert sagt det förr, att jag ändå någonstans trodde att man kunde förstå den innan man hade barn. Fast det kunde jag inte och jag har svårt att tro att någon kan det. Nu vill jag också posta bilder på min guldklimp och stolt visa upp varje framsteg för världen, haha.
 
Men! - jag vet hur det är att inte vara i den där bebisbubblan, så av respekt för alla (inkl mig själv före Noah) som blir tokless på spam av andras barn, så försöker jag att inte lägga ut för mycket. Det är ju trots allt man själv som är mest intresserad, haha. Jag har ett privat konto på Instagram för mina vänner och närmsta som vill se, där jag får utlopp för mitt behov, haha. Kan ju dock erkänna att det fotas mer bebis än inredning nu för tiden, haha.

Jul, förkylning och nattningsrutiner

 
God fortsättning allihop! Här har det varit fullt upp med allt från julstök till förkylningar. Jag själv har klarat mig men för en vecka sen blev Noah snuvig och fick en riktigt tung hosta. Idag bokade jag därför in en tid på vårdcentralen för att undersöka så att det verkligen är ett virus som ligger bakom. Han låter så rosslig och det liksom väser om hans andetag, ibland så mycket att han väcker sig själv i sömnen.
 
Dock måste jag säga att nattningarna har varit mycket enklare då han varit så trött. Så även om man såklart inte vill att han ska vara sjuk och hängig, så har han inte kämpat emot sömnen lika mycket som han brukar. Nu när han varit feberfri i några dagar och varit piggare så har ändå de goda nattningsrutinerna fortsatt hållt i sig. Thank GOD! Sen sist jag nämnde nattningsrutinerna och hur bra det gick, så hade vi gäster en kväll och rutinerna fick flytta lite på sig.. ja, då sket dig sig totalt, haha. Det var som att skjuta sig själv i foten för helt plötsligt fick man börja om med allt igen och han var hysterisk, vaknade varje eller varannan timme varje natt och bara skrek. Så detta var så välkommet, att få tillbaka rutinerna. Helt plötsligt har man fått sova 3-4 timmar i sträck. Kanske 3 uppvak efter läggning. Halleluja liksom!
 
Har dessutom tagit ner två magiska appar som hjälper supermycket. Den ena är "White noise" där man kan välja att sätta på ett ljud som spelar när han ska sova. Jag har valt "Cars driving" för det är ett ljud som han känner igen från vagnen när vi är ute och promenerar (och i vagnen sover han numera hur bra som helst). MAGISK effekt. Redan första gången jag använde den så blev han tyst direkt och bara låg där och lyssnade tills han somnade. Nu kan han gnälla en liten stund men somnar inom 15 minuter. Det är galet bra om ni vet hur det varit tidigare!
 
Den andra appen är "Baby tracker" där man kan fylla i när bebisen somnar och vaknar, för att kunna se ett mönster och därmed lättare se när det är dags att sova. På så vis slipper man ha allt i huvudet och det blir lättare att tajma när det är dags för nästa sovstund. Vi har t.ex. märkt att Noah numera behöver sova efter 2 timmars vakentid till skillnad från 2,5 som passade tidigare. Faktiskt ganska galet hur på pricken den kan stämma. För en liten stund sen började Noah gnälla som när han är trött, så jag kollade appen och då står det prick 2 timmar sen han sov, haha. Så sjukt, som en klocka. Med appen kan man öven föra in uppgifter som hur ofta barnet äter, byter blöja osv.. vad man nu behöver hjälp med!
 
God jul och Gott nytt år från oss!
 

Nya sovrutiner

 
Min lilla älskling. Idag fick han sitt 5-månaders vaccin. Var tar tiden vägen? Varje månad i hans liv är ju ett jättekliv rent utvecklingsmässigt. Helt plötsligt känns det som att veckor och månader bara rinner iväg. Innan han kom betydde en månad inte särskilt mycket men nu händer det jättemycket. Herregud..  Han kom ju precis!
 
Den senaste tiden har varit rätt tuff. Nätterna har varit besvärliga eftersom han vaknar varannan, ibland varje, timma och vill äta. Ja, ni kan ju tänka er. Inte så kul. Då jag helammar och han vägrar flaska så blir jag väldigt låst och sömnen lidande. Jag har fått känna på exakt hur det lidandet känns, för tröttheten har varit galen. Får ont i kroppen och ofta huvudvärk som besvärar. När det varit en riktigt tuff natt har jag försökt sova när han tar sina sovpauser under dagen. Problemet är bara att jag har svårt att varva ner och slumra in. Blir ofta att jag istället försöker hinna med allt annat som fått vänta.
 
Så, i förra veckan bestämde jag mig för att försöka minska ner på amningen och framför allt se till att det inte blir hans väg till sömn. Han somnar gärna vid bröstet och i vår säng, något som varit väldigt mysigt men också besvärligt. Även om jag inte vet något gosigare så är det svårt för kroppen att slappna av och verkligen vila ut sig när man har en bebis ungefär 1 mm från sin kropp. Så vi besämde oss för att det var dags för honom att inte bara lära sig att somna in av sig själv utan också sova i sin egen säng. 
 
Det sägs ta 3-5 dagar/nätter för att få in en ny rutin hos barn och inatt var det natt 3. Vid läggning skriks det en hel del men vi har bestämt oss för att inte lyfta upp honom ur sängen, eftersom det signalerar att sängen inte är trygg. Istället sitter en av oss med honom bredvid sängen och klappar honom och har en hand som stannar på hans mage så länge det behövs. Så småningom kanske jag tar bort handen för att se hans reaktion och ibland kan jag även flytta mig från stolen. Tanken är alltså att han ska klara av att somna in själv och känna trygghet i sin sovplats. 
 
Det har gått över förväntan faktiskt. Även om första läggningen håller på ett tag, så blir nätterna desto enklare. Jag ser till att han inte somnar vid amningen, eftersom bebisar vill vakna så som de somnat och det då bara leder till att han blir ledsen när han vaknar - alternativt så vaknar han när jag lägger ner honom i sängen istället, hysterisk över att inte få vara kvar i famnen. Han har varit känslig för det från start, så därför har jag fram tills nu liggammat i vår säng. Annars har vi inte fått någon sömn i huvudtaget, så det har liksom varit bättre än inget.
 
Även om det är en maktkamp om kvällarna nu känner vi att han är mogen för att somna i sin egen säng nu och uppenbarligen hade vi rätt, för helt plötsligt funkar det. I skrivande stund så kunde jag lägga ner en trött liten kille i sin säng och han somnade efter en kort stund trots att jag till och med lämnade rummet. 
 
Hoppas verkligen att det ger sig mer och mer och att jag inom kort kan sluta amma på natten. Svårt bara eftersom han vaknar upp så ofta och jag upplever honom som hungrig. Han har dessutom blivit lite svårare med att äta under dagen och då när han väl vill äta så vill jag ju inte neka honom. Vi får trappa ner gradvis helt enkelt. 
 
Om någon sitter inne på bra tips ang att sluta amma på natten, får man väldigt gärna lämna en kommentar <3

Noahs nya stol

Den här fina Stokke tripp trapp-stolen ska Noah ha här hemma! Tillbehören har levererats men själva stolen har blivit försenad då den tydligen inte kom med i leveransen till butiken. Vi valde white oak med sittdel i natural och den gosiga sittkudden som ni ser på bilden. Så fint tillsammans tycker jag!
 
Känns så mysigt men samtidigt konstigt att Noah börjar bli så pass stor att han kan sitta med såhär vid matbordet. Igår invigde vi sittdelen till vagnen och den var väldigt uppskattad. Eftersom Noah är två kurvor över normalkurvan i sin storlek och är väldigt stark i både nacke och rygg så kändes det värt att göra ett försök och byta. Han blir nämligen galen i liggdelen, om han inte sover. Det blir nästan lite ångestframkallande när han vaknar upp i den eftersom det inte dröjer särskilt länge innan han börjar skrika och vill upp. Får nästan alltid sätta honom i bärselen då för att han ska vara nöjd. Nyfiken bebis!

Noahs gym

 
Ett av Noahs favoritställen här hemma; babygymmet. Den fina lövmattan är från Muslï by Green Cotton och finns här i två färger! Så himla fin! Älskar gymmet också, där jag har hängt lite smått och gott. Fint att ha framme och Noah kan spendera långa stunder där med att greppa, dra i och prata med sina leksaker, haha. Det gröna, prassliga lövet som hänger ner är en riktig favorit att försöka få tag på och sen vifta med!
 
 

Varmt i vagnen

 
Herregud vilken djungel det är bland alla åkpåsar, overaller och annat som kan hålla lillen varm under höst och vinter. Som förskollärare har jag en hel del erfarenhet och rätt bra koll på vad som är bra och inte i klädväg.. men det gäller mer funktionskläder där barnen ska kunna plaska i vattenpölar och leka i snön, så den erfarenheten kommer till användning senare. Eftersom Noah mestadels kommer att tillbringa sin tid utomhus i vagn så kändes det i alla fall viktigt att köpa en riktigt bra åkpåse, dvs av bra material som både värmer och andas. Fastnade därför för Voksis åkpåsar (är ju galet förtjust i Noahs babynest från samma märke) och valde mellan Urban och City. Det blev tillslut en Urban pga måtten som jag tror kommer passa vagnen bättre, ifall vi kommer behöva använda liggdelen när kylan kommer. Det grymma med Voksis åkpåsar är att man dessutom kan förlänga den så att den går att ha läänge. Urban kan man ha upp till 4,5 års ålder och City till hela 6 år. Så bra!
 
Jag beställde vår åkpåse från Babyshop där både Urban och City just nu finns på nedsatt pris. Jag använde dessutom koden SAVE250 så blev den ännu billigare. Koden gäller fram till 1/10 och när man handlar för minst 999kr. Så passa på vettja!

Höstens sötaste onsie

I samarbete med Babyshop.
 
 
Här hemma tränas nacken för fullt så lilleman orkar bära upp huvudet i framtiden. Han är så stark nu, fantastiskt häftigt att se honom utvecklas. När vi är hemma och myser tycker jag om att klä Noah i mysiga onsies, både bekvämt och fint. Den här är en höstnyhet från Filemon Kid och finns hos Babyshop. Hur söt är den inte med mopsen där bak?
 
 
Noah växer i snabb takt, så hans plagg hinner ju bytas ut innan det hinner bli något slitage än så länge. Han var ju stor redan när han kom till världen men jag får nästan lite panik över hur fort tiden går. Hans första plagg är såå små och ändå är det bara lite mer än två månader sen. Nu är han inne på sluttampen av storlek 62 och eftersom han är 62,5 cm lång blir det till att köpa 68/74 som nästa storlek. Därför blir alla nyinköpta plagg lite för stora just nu - men hellre det när han växer såhär fort!
 

Den där djupa kärleken

 
Hur ofattbar är inte den här kärleken man känner för sitt barn? Jag är knappast den första att uppleva den men det är en galen upptäckt när man på riktigt förstår den. Jag kunde bara ana hur det skulle kännas innan jag höll mitt eget barn i famnen. Att få följa hans utveckling och framsteg för varje dag, i allt från att hålla upp huvudet mer stabilt till att bli mer och mer nyfiken på sin omvärld är ju rätt så fantastiskt faktiskt. Han är väldigt mammig och sover tätt intill mig varje natt - och så får det vara ett tag till. Jag njuter av den här perioden av närhet, även om det kan bli rätt mycket ibland. Vissa dagar får jag knappt besöka toaletten och jag får ganska ofta stressa i mig maten eftersom han såklart också vill äta precis just då eller bara vägrar ligga bredvid, haha. 
 
Tack vare apparna Preglife och "Växa och upptäcka världen" så vet jag dessutom lite mer om de olika faser och sk språng som han går igenom och framförallt när de väntas. Himla skönt att få lite insyn i vad som händer när han själv inte kan förklara alla de känslor han bär på och intryck han tar in. Världen öppnar sig ju mer och mer för honom hela tiden och läskigt nog känns det som att tiden flyger fram. Han är snart två månader gammal och jag vill bara dra i handbromsen och stanna här lite längre. Jag älskar att få vara hemma med honom och njuter verkligen av det. Planen är att jag ska vara hemma med honom i ett år och sen får H ta över. Hoppas verkligen att mitt mysiga år inte kommer gå alltför fort. 

Inte som man tänkt sig

Hallå där! Kul att det fortfarande finns de som besöker bloggen, trots dålig uppdatering på sistone. Just nu är det fortsatt fullt upp med Noah som behöver mig mycket. Han har en riktigt mammig fas där han vill vara på mig hela tiden, dag som natt. Får inte mycket annat gjort alls. Kvällarna blir särskilt besvärliga då han gnäller väldigt mycket, får knappt äta upp min middag trots att han sitter hos sin pappa som brukar duga precis lika bra i vanliga fall.
 
Jag som inte ville samsova pga riskerna det innebär har nu blivit tvungen att göra det för att få någon sömn själv. Det blev med andra ord inte alls som jag tänkt mig, haha. Det börjar alltid med att han sover en liten stund i sitt nest, efter att man har kämpat en längre stund med att lyfta över honom utan att han vaknar - men sen så vaknar han trots diverse olika knep och får då ligga bredvid mig. Jag liggammar så han kan ligga nära och vara nöjd med både mat och sömn samtidigt som jag får sova mer. Win, win! Gaaaalet mysigt är det ju att ha sin lilla kotte sådär nära, mage mot mage och hans ena lilla hand på min kind. Mindre skönt på morgonen bara när han vaknar och sprattlar till, sparkar ofta rakt på kejsarsnittet som fortfarande är väldigt ömt. AJ!
 
 
I tisdags var vi hos läkaren efter att man hos BVC konstaterat att Noah hade kort tungband och tyckte att det behövde klippas. Amningen har fungerat riktigt bra sen start, det finns gott om mjölk och han blir mätt, även om jag under de första 2-3 veckorna hade väldigt ont (men kanske inte så konstigt, haha, hur van är man att någon suger på en flera, flera gånger varje dag?) men sen snart 3 veckor tillbaka har det varit utan smärta. Trots det så fanns en del andra saker som kunde bli bättre med ett klipp. Usch för att se sitt barn gå igenom det dock, tror mina hormoner fick sig en knäpp för jag ville mest bara ta mitt barn från läkaren och springa därifrån, haha. Att se någon stoppa in en sax i hans lilla mun var lite för mycket för mig, så H fick hålla honom i sin famn medan jag satt bredvid, spände hela kroppen och blundade. Noah klarade det galant i alla fall, han skrek såklart och var ledsen en stund men redan under den direkt följande amningen så log han och då kändes det bättre även för mig. 
 
 
Igår beställde jag det här babygymmet BabySpider från Franck & Fischer. Så himla bra (och snyggt)! Lätt att hänga dit lite vad man känner för. Den blåa kaninen är hans favorit just nu, han kan stirra på den i typ 15 minuter utan avbrott, haha. Ska köpa lite fler fina och roliga hängen till den inom kort! Finns så många söta speldosor, speglar och annat. 

Merinoull till Noah

Vädret utanför ger mig lite höstkänsla, som ärligt talat känns otroligt lockande just nu efter den här tuffa värmeböljan som man aldrig trodde skulle ta slut. Äntligen kan man ha lite kläder på sig igen, haha. 
 
Och appråpå kläder! Det roligaste just nu i shoppingväg är ju faktiskt att klicka hem fina plagg till lilleman. De lite svalare temperaturerna gjorde att jag faktiskt kände att min lilla kille snart kommer att behöva en sån här - en onsie från Mini Rodini i merinoull. Så himlans fin! Älskar pandan i deras logga och guldknapparna. Nästan så jag hade velat matcha Noah med en likadan, haha!
 
 
Vid senaste besöket hos BVC träffade vi läkaren där och vid mätning och vägning kom vi nu fram till att han är 58 cm lång och väger hela 5,8kg. Haha, inte alls konstigt att man blir lite trött i ryggen efter en stund av bärande på den lilla herren.

Noah

 
Förra måndagen, den 9:e juli, kom Noah in i våra liv. Vilken extremt ljuvlig, magisk känsla. Att plötsligt höra hans första lilla skrik och i samma stund veta att inget någonsin kommer att vara sig likt igen. Nu är jag mamma och känslan av att skydda det mest dyrbara man har slog genast in där och då, med det där lilla bebisskriket. En känsla som vuxit sig starkare för varje vecka genom graviditeten men som nådde kulmen när han väl kom ut och man fick se den här mini-människan som man älskat sen vecka 5 (då jag fick reda på att han var därinne).
 
Jag är väldigt nöjd med mitt beslut om att välja planerat kejsarsnitt. När Noah föddes visade han sig nämligen vara mycket större än man beräknat veckan innan på ultraljudet. Då sa man att han för närvarande låg på 3700gram och när han väl kom ut och las på vågen visade den 4,4kg. Ganska stort hopp på en vecka, haha. När sköterskan berättade det för mig där på operationsbordet då jag blev ihopsydd såg jag ju en mindre buddha framför mig!
 
Jag fick nämligen bara se honom lite hastigt när de tog ut honom, då han hade problem med andningen och de snabbt for iväg till rummet bredvid med min sambo hack i häl. Andningen kom som tur var igång snabbt, barnläkaren som blev tillkallad hann bara komma in i rummet och då var allt bra. Så skönt. Det var ju väldigt trångt i magen och Noah var svår att få ut så han blev lite omtöcknad på vägen.
 
Jag var inte särskilt nervös inför kejsarsnittet innan men väl inne i operationssalen blev det såklart väldigt mycket "på riktigt". Det var många med i rummet och när jag väl lagt mig tillrätta började alla fixa med det som de hade ansvar över. Då blev det lite jobbigt, när alla drog i den del av kroppen som de behövde för sin uppgift - samtidigt. När det sen var dags för att sätta spinalbedövning i ryggen kände jag hur paniken kom krypande. Narkosläkaren fick nämligen göra tre försök innan hon lyckades hamna där hon ville med nålen. Jag behövde skjuta ut ryggen för att hon lättare skulle kunna komma in mellan kotorna - men alltså, att skjuta ut ryggen när man har en bebisrumpa långt upp i revbenen var inte lätt. Det var så trångt i magen att jag knappt kunde krypa ihop. En barnmorska fick ta mina ben och försöka hjälpa till att forma min kropp. Tillslut gick det och jag hade då någon sekund på mig att lägga mig på rygg igen, eftersom bedövningen slår till väldigt snabbt.
 
Känslan när man är bedövad för smärta men ändå kan känna beröring är väldigt märklig, då läkarna står där på andra sidan skynket och rycker och sliter i en åt olika håll för att försöka få ut ens barn. Man känner att de gör en massa saker men kan liksom inte avgöra vad. Det kändes lite som att den delen som var påverkad av spinalen svävade. 
 
Jag förlorade ganska mycket blod under ingreppet och de fick flera gånger sätta in blodtryckshöjande för att jag inte skulle svimma av. Kände då hur jag var påväg bort och mådde galet illa men narkosläkaren lyssnade på mig så fort jag sa till och lyckades få det att vända så att jag mådde bättre. Det tråkiga var att jag mådde så pass dåligt och var så pass borta att jag liksom inte orkade ha Noah vid bröstet direkt som jag hade velat. H fick hålla honom nära mitt ansikte så jag kunde se honom men det var knappt att jag var närvarande vissa stunder. 
 
Jag måste erkänna att jag blev rätt chockad av hur svag man blir i kroppen efter ett kejsarsnitt. Det är ju en bukoperation som är väldigt krävande för kroppen men det är ändå ganska svårt att förstå exakt hur krävande förrän man upplever det. Sen är såklart upplevelsen olika för alla men för mig, som dessutom förlorade mycket blod, var det som att vara totalt dränerad på energi. När barnmorskan kom in på vårt rum 6 timmar senare och ville att jag skulle ta mig upp ur sängen och gå runt lite kändes det nästan som ett skämt. Jag var SÅ svag i benen, det kändes som att min uppgift var att bära runt på en bil på ryggen. Det vill säga, det kändes stört omöjligt.
 
Jag tog några steg efter att ha kämpat en stund med att i huvudtaget kunna sätta mig upp.. men kände snabbt hur allt började snurra. Dagen efter var likadan. Jag var tvungen att börja gå upp på toaletten och jag såg stjärnor framför ögonen och höll på att svimma. Kände mig så liten och svag, behövde all stöttning jag kunde få av barnmorskan och av min underbara sambo. Men! Dag 3 mådde jag så mycket bättre. Kändes som att det var flera dagar senare, för plötsligt orkade jag ta en dusch, gå till köket och hämta mat själv osv. Då blev jag riktigt imponerad över hur kroppen kunde återhämta sig. Wow! På kvällen samma dag så åkte vi hem. Ljuvlig känsla att få ta med sitt lilla underverk utanför dörrarna på sjukhuset och komma hem. Då blev allt ännu lite mer på riktigt liksom. Han var vår!
 
Såhär 10 dagar senare känner jag av snittet, särskilt när jag ska resa mig upp från sängen eller göra vissa rörelser åt sidorna osv. Det är verkligen ingen skön känsla, det känns ungefär som att någon stoppar in en kniv i en igen. Får även en brännande/svidande nervsmärta såhär efteråt som inte är så rolig. Rätt hemsk faktiskt. Men den går att leva med och förhoppningsvis blir det bättre snart även om jag vet att nerverna tar lång tid på sig att läka. Hur som helst räcker det med att bara titta på Noah för att inse att jag hade gjort om det tusen gånger om för att få ut honom. 
 
 

Nu känner jag mig lugn...

Mina senaste rea-fynd! Kläder från Livly, lakan från Konges slöjd och muslinfiltar från Liewood.
 
Lycka! Efter dagens besök på specialistmödravården har vi äntligen fått en förlossningsplan som känns bra. De senaste dagarna har tankarna snurrat väldigt mycket. Efter att ha gått och förberett mig mentalt på en vaginal förlossning och haft som självklarthet att jag skulle försöka, gick jag plötsligt in i en ny förlossningsrädsla när ny information kom fram vid mitt tidigare besök där. Alla målbilder, positiva tankar och mitt peptalk till mig själv som jag jobbat fram blev överskuggat när det inte längre handlade om en ganska så ogrundad rädsla - nu handlade det plötsligt om att jag ska få ut en stor bebis och inte får spricka, med risk för problematik för resten av mitt liv pga min sjukdom.
 
Då kändes plötsligt 7 månaders peptalk rätt svår att få in i huvudet igen. Det gick inte att komma tillbaka på den stigen hur mycket jag än försökt. Jag kanske kan klara av det, att föda vaginalt. Det behöver inte bli några som helst problem - men hur ska man veta? Det finns inga garantier för vare sig det ena eller det andra men jag vågar inte chansa. Just eftersom han redan nu vid dagens ultraljud i v37+6 väger ca 3700 gram så kändes inte oddsen så roliga.
 
Jag tog upp detta med min underbara läkare som lyssnade och förstod mina tankar. Så, nu har vi ett inbokat kejsarsnitt den 10:e juli - två dagar före beräknad födelse. Någon tidigare tid fanns det inte att få men om vattnet går eller mina värkar startar tidigare än planerad dag, så får jag komma in på ett akut snitt direkt. Vilket också känns bra eftersom barnet då också blir lite förberett därinne på vad som ska hända. 
 
Nu kan jag andas ut och sluta fundera, något som känns så himla skönt. Tankarna kan ju nästan äta upp en ibland, särskilt när man är helt fullproppad med roliga hormoner och känner sig stor som en mindre flodhäst, haha.

Min graviditet

 Vecka 36+3
 
Jag har ju inte skrivit någon dagbok eller veckobok under min graviditet. Jag och sambon har istället bara fotat magens tillväxt lite då och då för att ha för oss själva. Såhär i efterhand kanske det hade varit lite roligt att skriva ner tankar, funderingar och känslor från vecka till vecka. Man glömmer ju så snabbt, som i vilken vecka jag började känna första rörelserna från bebis och när det blev till riktiga sparkar. När illamåendet gav med sig, osv. 
 
Samtidigt kanske det är bäst att man glömmer en del av allt man varit med om, haha. Graviditeten har inte varit någon direkt dans på rosor för min del, även om det säkert hade kunnat vara mycket värre. Jag har gått igenom i princip alla graviditetskrämpor man kan få uppleva, förutom att kräkas varje morgon (thank GOD!). Jag har fått äta åksjuketabletter mot det galna illamåendet, tabletter för halsbränna och varit så ofantligt trött. Tröttheten var ju som värst i början, då det kändes som att någon bara tryckte på en knapp så somnade jag - på riktigt. Under den här senare delen av graviditeten är tröttheten tillbaka men ändå lite annorlunda. Jag kan känna mig så sugen på att göra något, ger mig ut och efter 20 minuter är jag helt slut och vill bara hem och vila.
 
Sen har mina fötter ömmat något vansinnigt sen några veckor tillbaka, så jag knappt kan gå. De svullnar upp så galet att fotknölar och anklar blir helt jämnbreda och likaså vaderna. Även om jag vet att det är tillfälligt med all denna vätska och svullnad i kroppen, så gör det mig ju lite ledsen. Till stor del över att ha ont men också för att jag ser ut som en mindre flodhäst enligt mitt eget tycke, haha. Ja - jag har provat högläge, stödstrumpor, dricka mycket vatten och iskalla fotbad. Inget ger någon större effekt, tyvärr. Min barnmorska menade att värmen och gravditeten inte är så bra kompisar, så det är bara att härda ut den här sista perioden och ta till de knep som jag just nämnde och hoppas att det ska ge med sig lite. 
 
Ja, jag kan klaga på en hel del saker. Som att jag även känner av värk i lederna, knappt kan böja fingrar och tår när jag vaknar osv. Att det är så vansinnigt trångt i magen nu att jag knappt kan komma upp ur sängen på morgonen och att jag sover som en kratta eftersom jag är så tung och vaknar så fort jag vänder på mig. Så, nu har jag klagat lite till, haha. Trots allt detta så vet jag ju att det är värt det. Jag har längtat efter denna filur så länge och är superlycklig över att han snart är här. Att jag har turen att kunna bli mamma, det tar jag inte för givet även om resan dit varit riktigt tuff och jag stundtals sagt till sambon att jag ångrat mig, haha. Nu längtar jag bara efter att få träffa honom och tankarna snurrar angående hur det hela ska bli. När och framförallt hur kommer det gå till?

Pga Crohns sjukdom (tarmsjukdom) har jag nämligen lite extra att tänka på. Vår kille ser ut att hamna på omkring 4kg vid 40 veckor och det kan bli en utmaning för min kropp att få ut. Det är ju en utmaning för de flesta ändå liksom. Skillnaden här är att de flesta andra inte vill spricka - jag, ja.. jag får inte spricka. Förlossningsskador som en vaginal förlossning kan innebära är ju aldrig roligt att få för någon men för mig kan de ge rätt stora problem i och med min sjukdom. Läkaren jag träffade hos Specialistmödravården menade att man därför vill försöka starta förlossningen tidigare med en sk hinnsvepning, om ungefär en vecka från och med nu. Då kommer bebisen vara mindre och därmed lättare att få ut. Om två hinnsvepningar inte fungerar är alternativet att göra en igångsättning. Märker man sen där och då under själva förlossningen att risken för att spricka blir för stor, så blir det sista alternativet ett akut kejsarsnitt. Något som jag nu överväger som första utväg istället. Det är ju trots allt inte förrän i krystningsfasen som sprickorna ger sig till känna och vid det laget är det ju försent att backa och be om ett KS.
 
Känner kanske inte att det är helt värt att riskera förlossningsskador av den sorten när det finns en annan väg att gå. Jag har varit så inställd på att möta min förlossningsrädsla och ta tjuren vid hornen, att våga föda vaginalt - men nu när det blev en fråga om något helt annat skäl än min rädsla, så blev det inte lika självklart längre. Tidigt i nästa vecka ska jag möta min läkare på gastro och hoppas få någon rätsida på alla tankar då.

Sommarrea!

Sommarrean är igång på flera håll och det är svårt att motstå att klicka hem fina fynd till lillkillen! Klickade hem detta från Babyshop tidigare i veckan - men idag har de extra 10% på rean! Värt att spana in!
 
 
 
T-shirt från Mini Rodini, mjukisset från Ebbe Kids, stickad kofta från Cyrillus och fiskshorts från MarMar Copenhagen.
 
Idag la jag ytterligare en beställning, fast hos Boozt.com. Älskar deras utbud och snabba leveranser! Idag har de 25% på vår- och sommarkollektioner med koden WOW25. Jag passade på att köpa några fler shorts bland annat. Hur söta liksom!?

 
 
Randiga byxor och shorts från Noa Noa miniature, rutiga shorts och leggings från Wheat samt leksak från Liewood.
 
 

Skötväskan Melvin

Den långa jakten är över! Äntligen har jag klickat hem en skötväska! Det blev en Melvin mommy bag från Liewood i marinblått. Den finns bara att beställa från deras danska webshop i just den färgen och jag har inte kunnat se väskan i någon fysisk butik, så det blir spännande och se om den lever upp till förväntningarna. 
 
 
Det medföljer längre band så man kan hänga den på vagnen samt skötunderlägg. Dessutom är det en massvis med bra fack både på insidan och utsidan. Känns också bra med en väska som både jag och sambon är bekväma med att bära med oss. Många skötväskor ser ju annars ut som antingen en damväska, kylväska eller datorväska... något som ingen av oss vill ha!
 
 

The final touch



Sådär, idag kom även mobilen upp ovanför hans säng för att stanna. The final touch liksom! Tror det börjar bli klart här nu. Den här moln-mobilen från Kongeslöjd är verkligen så himlans fin. Jag förlängde den med genomskinlig nylontråd, sån som de själva använt, för att kunna fästa den i taket. Tråden köpte jag hos Panduro.
 
 
Hur vi fäste den i taket? Jag är inte helt förtjust i att behöva borra där, så jag ville hitta en annan lösning. Fick tipset av en vän att testa en klisterkrok - och voila! Det blev ju hur bra som helst. Kroken har en magnet som fäster i en metallplatta, som i sin tur sitter fast med dubbelhäftande tejp i taket. Så den är enkel att ta ner och kvar sitter bara den diskreta vita magnetplattan i det redan vita taket. Just denna magnetkrok klarar av 1,8kg och det kändes som att det kunde räcka för denna mobil, haha. Det finns dock fler krokar att välja på som klarar betydligt mer. Krokarna hittar du här!

Mammals by Heart

I samarbete med Mammals By Heart.

 
Att fixa i hans hörn är nog det mysigaste jag vet. Att förbereda för hans ankomst, finns liksom inget större just nu. Ser ni något nytt där sen senast? Det fina printet på väggen kom upp igår. Det är från Mammals By Heart, en webshop full med härliga prints till barnrummet, som en vän till mig ligger bakom.
 
Hon skapar nya härliga motiv titt som tätt med söta djur så som pandor, giraffer, elefanter och koalor. Helt underbara! Alla prints finns i 3 olika storlekar och just detta fina motiv heter "Gabbi the Giraffe". Jag som älskar både giraffer och pandor kunde inte riktigt hålla mig från denna!
 
 

Tidigare inlägg