Debbie.nu

Min lilla älskling. Idag fick han sitt 5-månaders vaccin. Var tar tiden vägen? Varje månad i hans liv är ju ett jättekliv rent utvecklingsmässigt. Helt plötsligt känns det som att veckor och månader bara rinner iväg. Innan han kom betydde en månad inte särskilt mycket men nu händer det jättemycket. Herregud..  Han kom ju precis!

 

Den senaste tiden har varit rätt tuff. Nätterna har varit besvärliga eftersom han vaknar varannan, ibland varje, timma och vill äta. Ja, ni kan ju tänka er. Inte så kul. Då jag helammar och han vägrar flaska så blir jag väldigt låst och sömnen lidande. Jag har fått känna på exakt hur det lidandet känns, för tröttheten har varit galen. Får ont i kroppen och ofta huvudvärk som besvärar. När det varit en riktigt tuff natt har jag försökt sova när han tar sina sovpauser under dagen. Problemet är bara att jag har svårt att varva ner och slumra in. Blir ofta att jag istället försöker hinna med allt annat som fått vänta.

 

Så, i förra veckan bestämde jag mig för att försöka minska ner på amningen och framför allt se till att det inte blir hans väg till sömn. Han somnar gärna vid bröstet och i vår säng, något som varit väldigt mysigt men också besvärligt. Även om jag inte vet något gosigare så är det svårt för kroppen att slappna av och verkligen vila ut sig när man har en bebis ungefär 1 mm från sin kropp. Så vi besämde oss för att det var dags för honom att inte bara lära sig att somna in av sig själv utan också sova i sin egen säng. 

 

Det sägs ta 3-5 dagar/nätter för att få in en ny rutin hos barn och inatt var det natt 3. Vid läggning skriks det en hel del men vi har bestämt oss för att inte lyfta upp honom ur sängen, eftersom det signalerar att sängen inte är trygg. Istället sitter en av oss med honom bredvid sängen och klappar honom och har en hand som stannar på hans mage så länge det behövs. Så småningom kanske jag tar bort handen för att se hans reaktion och ibland kan jag även flytta mig från stolen. Tanken är alltså att han ska klara av att somna in själv och känna trygghet i sin sovplats. 

 

Det har gått över förväntan faktiskt. Även om första läggningen håller på ett tag, så blir nätterna desto enklare. Jag ser till att han inte somnar vid amningen, eftersom bebisar vill vakna så som de somnat och det då bara leder till att han blir ledsen när han vaknar - alternativt så vaknar han när jag lägger ner honom i sängen istället, hysterisk över att inte få vara kvar i famnen. Han har varit känslig för det från start, så därför har jag fram tills nu liggammat i vår säng. Annars har vi inte fått någon sömn i huvudtaget, så det har liksom varit bättre än inget.

 

Även om det är en maktkamp om kvällarna nu känner vi att han är mogen för att somna i sin egen säng nu och uppenbarligen hade vi rätt, för helt plötsligt funkar det. I skrivande stund så kunde jag lägga ner en trött liten kille i sin säng och han somnade efter en kort stund trots att jag till och med lämnade rummet. 

 

Hoppas verkligen att det ger sig mer och mer och att jag inom kort kan sluta amma på natten. Svårt bara eftersom han vaknar upp så ofta och jag upplever honom som hungrig. Han har dessutom blivit lite svårare med att äta under dagen och då när han väl vill äta så vill jag ju inte neka honom. Vi får trappa ner gradvis helt enkelt. 

 

Om någon sitter inne på bra tips ang att sluta amma på natten, får man väldigt gärna lämna en kommentar <3