Efter gårdagen
Den där klumpen som infann sig i magen efter igår finns fortfarande kvar. Jag hade tur, bara tur. Jag var säkert bara 50 meter därifrån bara några få minuter tidigare och pga min trötthet beslöt jag mig för att gå en annan väg än jag vanligtvis brukar för att ta mig hem.
Efter mitt läkarbesök kände jag mig ganska pigg och tänkte att jag kunde ta mig förbi Hötorget på hemvägen för att köpa blommor. När jag gjort det tittar jag på klockan. Klockan är 14.50 och jag tänker bege mig hemåt, funderar på om jag ska gå via Drottninggatan och ta tunnelbanan vid Åhléns - som jag brukar, 9 av 10 gånger.
Känner mig dock trött nu så jag tänker att bussen på Sveavägen blir bättre, jag behöver då gå mindre. Jag hade varit hemma från arbetet en vecka så det här var min första dag tillbaka i stan. Kollar mobilen och ser att bussen ska gå 14.54, så jag beger mig mot Sveavägen. När jag ska kliva på bussen börjar folk springa, hysteriskt. En kvinna springer förbi bussen och skriker att en lastbil mejar ner folk och att vi ska skynda oss iväg.
När jag sätter mig på bussen ser jag ännu mer folk, alla bara springer rakt över gatan och bilar tvingas tvärbromsa. Ingen hade sprungit över Sveavägen vanligtvis när det är grönt för trafiken eftersom det skulle vara rena dödsfällan, så här förstår jag att det är allvarligt om man väljer att riskera det. Det blir kaos och bilar står åt alla håll för att undvika krock. Busschauffören tutar hela tiden för att komma loss och jag kommer efter några minuter därifrån. Under tiden möter vi flera brandbilar, polisbilar och ambulanser och en helikopter flyger över området.
Trots att jag inte såg själva lastbilen eller några skadade, så kan jag inte få bort synen av folk som springer för sina liv. Att så många människor flyr i ren panik är inte något man ser med sina egna ögon, inte i det här landet. När jag sen fick veta vilken väg lastbilen hade tagit insåg jag vilken ren tur jag hade. Jag hade kunnat vara mitt på Drottninggatan, just då. Kan inte låta bli att känna det som om jag hade änglavakt.