Trevlig helg, var det ja
Jag såg fram emot och hade förberett mig både mentalt och fysiskt på att delar av den här helgen skulle handla om oss. Vi sågs förra helgen och det var toppen, trodde jag. Jag kände mig hel igen med honom och vi hade kul. Vi skulle ta det långsamt och kravlöst. Idag fick jag dock veta att han ändrat sig. Så nu sitter jag här, känner ingen hunger, mår bara illa och kan inte sova trots att jag är trött. Det är en miljon känslor som slåss om att få vistas i samma kropp. Jag är arg, besviken och otroligt sårad. Känner mig inte värd någonting alls.
Jag känner en djup saknad efter killen jag var tillsammans med för bara några veckor sedan och som jag tills nu trott att jag kanske skulle få tillbaka. Jag har dock insett att det inte kommer att hända. Ingenting jag kan göra kommer förändra något, eftersom det här är större än mig. Jag känner en helt obeskrivlig smärta men jag vet att jag åtminstone har erbjudit mig och försökt göra allting bra igen. Jag vill finnas där för honom genom vått och torrt och det vet han. Jag hade gett honom allt. Mer kan jag inte göra :'( Hur mycket jag än hatar det här!
För jag vet att när vi är tillsammans, är vi hur bra som helst. Vi var som gjorda för varann och jag kommer aldrig någonsin förstå hur man kan vilja kasta bort det. Aldrig, aldrig någonsin.
Åh vad tråkigt, Börjar nästan gråta när jag läser var du skrivit! Gick igenom samma sak själv för tre månader sedan. Det är så oerhört jobbigt när det inte finns något man kan göra åt en ofrivillig situation som det här. Men med tiden kommer du må bättre! Det gör jag, det är fortfarande jobbigt av och till men inte i samma omfattning. Det låter så klyschigt när man säger det, men hang in there, det kommer att bli bättre. Och är det meningen att det ska bli ni kommer det att bli det, men det kanske inte är rätt tid nu!