Höstens sötaste onsie

I samarbete med Babyshop.
 
 
Här hemma tränas nacken för fullt så lilleman orkar bära upp huvudet i framtiden. Han är så stark nu, fantastiskt häftigt att se honom utvecklas. När vi är hemma och myser tycker jag om att klä Noah i mysiga onsies, både bekvämt och fint. Den här är en höstnyhet från Filemon Kid och finns hos Babyshop. Hur söt är den inte med mopsen där bak?
 
 
Noah växer i snabb takt, så hans plagg hinner ju bytas ut innan det hinner bli något slitage än så länge. Han var ju stor redan när han kom till världen men jag får nästan lite panik över hur fort tiden går. Hans första plagg är såå små och ändå är det bara lite mer än två månader sen. Nu är han inne på sluttampen av storlek 62 och eftersom han är 62,5 cm lång blir det till att köpa 68/74 som nästa storlek. Därför blir alla nyinköpta plagg lite för stora just nu - men hellre det när han växer såhär fort!
 

Den där djupa kärleken

 
Hur ofattbar är inte den här kärleken man känner för sitt barn? Jag är knappast den första att uppleva den men det är en galen upptäckt när man på riktigt förstår den. Jag kunde bara ana hur det skulle kännas innan jag höll mitt eget barn i famnen. Att få följa hans utveckling och framsteg för varje dag, i allt från att hålla upp huvudet mer stabilt till att bli mer och mer nyfiken på sin omvärld är ju rätt så fantastiskt faktiskt. Han är väldigt mammig och sover tätt intill mig varje natt - och så får det vara ett tag till. Jag njuter av den här perioden av närhet, även om det kan bli rätt mycket ibland. Vissa dagar får jag knappt besöka toaletten och jag får ganska ofta stressa i mig maten eftersom han såklart också vill äta precis just då eller bara vägrar ligga bredvid, haha. 
 
Tack vare apparna Preglife och "Växa och upptäcka världen" så vet jag dessutom lite mer om de olika faser och sk språng som han går igenom och framförallt när de väntas. Himla skönt att få lite insyn i vad som händer när han själv inte kan förklara alla de känslor han bär på och intryck han tar in. Världen öppnar sig ju mer och mer för honom hela tiden och läskigt nog känns det som att tiden flyger fram. Han är snart två månader gammal och jag vill bara dra i handbromsen och stanna här lite längre. Jag älskar att få vara hemma med honom och njuter verkligen av det. Planen är att jag ska vara hemma med honom i ett år och sen får H ta över. Hoppas verkligen att mitt mysiga år inte kommer gå alltför fort. 

Inte som man tänkt sig

Hallå där! Kul att det fortfarande finns de som besöker bloggen, trots dålig uppdatering på sistone. Just nu är det fortsatt fullt upp med Noah som behöver mig mycket. Han har en riktigt mammig fas där han vill vara på mig hela tiden, dag som natt. Får inte mycket annat gjort alls. Kvällarna blir särskilt besvärliga då han gnäller väldigt mycket, får knappt äta upp min middag trots att han sitter hos sin pappa som brukar duga precis lika bra i vanliga fall.
 
Jag som inte ville samsova pga riskerna det innebär har nu blivit tvungen att göra det för att få någon sömn själv. Det blev med andra ord inte alls som jag tänkt mig, haha. Det börjar alltid med att han sover en liten stund i sitt nest, efter att man har kämpat en längre stund med att lyfta över honom utan att han vaknar - men sen så vaknar han trots diverse olika knep och får då ligga bredvid mig. Jag liggammar så han kan ligga nära och vara nöjd med både mat och sömn samtidigt som jag får sova mer. Win, win! Gaaaalet mysigt är det ju att ha sin lilla kotte sådär nära, mage mot mage och hans ena lilla hand på min kind. Mindre skönt på morgonen bara när han vaknar och sprattlar till, sparkar ofta rakt på kejsarsnittet som fortfarande är väldigt ömt. AJ!
 
 
I tisdags var vi hos läkaren efter att man hos BVC konstaterat att Noah hade kort tungband och tyckte att det behövde klippas. Amningen har fungerat riktigt bra sen start, det finns gott om mjölk och han blir mätt, även om jag under de första 2-3 veckorna hade väldigt ont (men kanske inte så konstigt, haha, hur van är man att någon suger på en flera, flera gånger varje dag?) men sen snart 3 veckor tillbaka har det varit utan smärta. Trots det så fanns en del andra saker som kunde bli bättre med ett klipp. Usch för att se sitt barn gå igenom det dock, tror mina hormoner fick sig en knäpp för jag ville mest bara ta mitt barn från läkaren och springa därifrån, haha. Att se någon stoppa in en sax i hans lilla mun var lite för mycket för mig, så H fick hålla honom i sin famn medan jag satt bredvid, spände hela kroppen och blundade. Noah klarade det galant i alla fall, han skrek såklart och var ledsen en stund men redan under den direkt följande amningen så log han och då kändes det bättre även för mig. 
 
 
Igår beställde jag det här babygymmet BabySpider från Franck & Fischer. Så himla bra (och snyggt)! Lätt att hänga dit lite vad man känner för. Den blåa kaninen är hans favorit just nu, han kan stirra på den i typ 15 minuter utan avbrott, haha. Ska köpa lite fler fina och roliga hängen till den inom kort! Finns så många söta speldosor, speglar och annat. 

Merinoull till Noah

Vädret utanför ger mig lite höstkänsla, som ärligt talat känns otroligt lockande just nu efter den här tuffa värmeböljan som man aldrig trodde skulle ta slut. Äntligen kan man ha lite kläder på sig igen, haha. 
 
Och appråpå kläder! Det roligaste just nu i shoppingväg är ju faktiskt att klicka hem fina plagg till lilleman. De lite svalare temperaturerna gjorde att jag faktiskt kände att min lilla kille snart kommer att behöva en sån här - en onsie från Mini Rodini i merinoull. Så himlans fin! Älskar pandan i deras logga och guldknapparna. Nästan så jag hade velat matcha Noah med en likadan, haha!
 
 
Vid senaste besöket hos BVC träffade vi läkaren där och vid mätning och vägning kom vi nu fram till att han är 58 cm lång och väger hela 5,8kg. Haha, inte alls konstigt att man blir lite trött i ryggen efter en stund av bärande på den lilla herren.

Noah

 
Förra måndagen, den 9:e juli, kom Noah in i våra liv. Vilken extremt ljuvlig, magisk känsla. Att plötsligt höra hans första lilla skrik och i samma stund veta att inget någonsin kommer att vara sig likt igen. Nu är jag mamma och känslan av att skydda det mest dyrbara man har slog genast in där och då, med det där lilla bebisskriket. En känsla som vuxit sig starkare för varje vecka genom graviditeten men som nådde kulmen när han väl kom ut och man fick se den här mini-människan som man älskat sen vecka 5 (då jag fick reda på att han var därinne).
 
Jag är väldigt nöjd med mitt beslut om att välja planerat kejsarsnitt. När Noah föddes visade han sig nämligen vara mycket större än man beräknat veckan innan på ultraljudet. Då sa man att han för närvarande låg på 3700gram och när han väl kom ut och las på vågen visade den 4,4kg. Ganska stort hopp på en vecka, haha. När sköterskan berättade det för mig där på operationsbordet då jag blev ihopsydd såg jag ju en mindre buddha framför mig!
 
Jag fick nämligen bara se honom lite hastigt när de tog ut honom, då han hade problem med andningen och de snabbt for iväg till rummet bredvid med min sambo hack i häl. Andningen kom som tur var igång snabbt, barnläkaren som blev tillkallad hann bara komma in i rummet och då var allt bra. Så skönt. Det var ju väldigt trångt i magen och Noah var svår att få ut så han blev lite omtöcknad på vägen.
 
Jag var inte särskilt nervös inför kejsarsnittet innan men väl inne i operationssalen blev det såklart väldigt mycket "på riktigt". Det var många med i rummet och när jag väl lagt mig tillrätta började alla fixa med det som de hade ansvar över. Då blev det lite jobbigt, när alla drog i den del av kroppen som de behövde för sin uppgift - samtidigt. När det sen var dags för att sätta spinalbedövning i ryggen kände jag hur paniken kom krypande. Narkosläkaren fick nämligen göra tre försök innan hon lyckades hamna där hon ville med nålen. Jag behövde skjuta ut ryggen för att hon lättare skulle kunna komma in mellan kotorna - men alltså, att skjuta ut ryggen när man har en bebisrumpa långt upp i revbenen var inte lätt. Det var så trångt i magen att jag knappt kunde krypa ihop. En barnmorska fick ta mina ben och försöka hjälpa till att forma min kropp. Tillslut gick det och jag hade då någon sekund på mig att lägga mig på rygg igen, eftersom bedövningen slår till väldigt snabbt.
 
Känslan när man är bedövad för smärta men ändå kan känna beröring är väldigt märklig, då läkarna står där på andra sidan skynket och rycker och sliter i en åt olika håll för att försöka få ut ens barn. Man känner att de gör en massa saker men kan liksom inte avgöra vad. Det kändes lite som att den delen som var påverkad av spinalen svävade. 
 
Jag förlorade ganska mycket blod under ingreppet och de fick flera gånger sätta in blodtryckshöjande för att jag inte skulle svimma av. Kände då hur jag var påväg bort och mådde galet illa men narkosläkaren lyssnade på mig så fort jag sa till och lyckades få det att vända så att jag mådde bättre. Det tråkiga var att jag mådde så pass dåligt och var så pass borta att jag liksom inte orkade ha Noah vid bröstet direkt som jag hade velat. H fick hålla honom nära mitt ansikte så jag kunde se honom men det var knappt att jag var närvarande vissa stunder. 
 
Jag måste erkänna att jag blev rätt chockad av hur svag man blir i kroppen efter ett kejsarsnitt. Det är ju en bukoperation som är väldigt krävande för kroppen men det är ändå ganska svårt att förstå exakt hur krävande förrän man upplever det. Sen är såklart upplevelsen olika för alla men för mig, som dessutom förlorade mycket blod, var det som att vara totalt dränerad på energi. När barnmorskan kom in på vårt rum 6 timmar senare och ville att jag skulle ta mig upp ur sängen och gå runt lite kändes det nästan som ett skämt. Jag var SÅ svag i benen, det kändes som att min uppgift var att bära runt på en bil på ryggen. Det vill säga, det kändes stört omöjligt.
 
Jag tog några steg efter att ha kämpat en stund med att i huvudtaget kunna sätta mig upp.. men kände snabbt hur allt började snurra. Dagen efter var likadan. Jag var tvungen att börja gå upp på toaletten och jag såg stjärnor framför ögonen och höll på att svimma. Kände mig så liten och svag, behövde all stöttning jag kunde få av barnmorskan och av min underbara sambo. Men! Dag 3 mådde jag så mycket bättre. Kändes som att det var flera dagar senare, för plötsligt orkade jag ta en dusch, gå till köket och hämta mat själv osv. Då blev jag riktigt imponerad över hur kroppen kunde återhämta sig. Wow! På kvällen samma dag så åkte vi hem. Ljuvlig känsla att få ta med sitt lilla underverk utanför dörrarna på sjukhuset och komma hem. Då blev allt ännu lite mer på riktigt liksom. Han var vår!
 
Såhär 10 dagar senare känner jag av snittet, särskilt när jag ska resa mig upp från sängen eller göra vissa rörelser åt sidorna osv. Det är verkligen ingen skön känsla, det känns ungefär som att någon stoppar in en kniv i en igen. Får även en brännande/svidande nervsmärta såhär efteråt som inte är så rolig. Rätt hemsk faktiskt. Men den går att leva med och förhoppningsvis blir det bättre snart även om jag vet att nerverna tar lång tid på sig att läka. Hur som helst räcker det med att bara titta på Noah för att inse att jag hade gjort om det tusen gånger om för att få ut honom. 
 
 

Nu känner jag mig lugn...

Mina senaste rea-fynd! Kläder från Livly, lakan från Konges slöjd och muslinfiltar från Liewood.
 
Lycka! Efter dagens besök på specialistmödravården har vi äntligen fått en förlossningsplan som känns bra. De senaste dagarna har tankarna snurrat väldigt mycket. Efter att ha gått och förberett mig mentalt på en vaginal förlossning och haft som självklarthet att jag skulle försöka, gick jag plötsligt in i en ny förlossningsrädsla när ny information kom fram vid mitt tidigare besök där. Alla målbilder, positiva tankar och mitt peptalk till mig själv som jag jobbat fram blev överskuggat när det inte längre handlade om en ganska så ogrundad rädsla - nu handlade det plötsligt om att jag ska få ut en stor bebis och inte får spricka, med risk för problematik för resten av mitt liv pga min sjukdom.
 
Då kändes plötsligt 7 månaders peptalk rätt svår att få in i huvudet igen. Det gick inte att komma tillbaka på den stigen hur mycket jag än försökt. Jag kanske kan klara av det, att föda vaginalt. Det behöver inte bli några som helst problem - men hur ska man veta? Det finns inga garantier för vare sig det ena eller det andra men jag vågar inte chansa. Just eftersom han redan nu vid dagens ultraljud i v37+6 väger ca 3700 gram så kändes inte oddsen så roliga.
 
Jag tog upp detta med min underbara läkare som lyssnade och förstod mina tankar. Så, nu har vi ett inbokat kejsarsnitt den 10:e juli - två dagar före beräknad födelse. Någon tidigare tid fanns det inte att få men om vattnet går eller mina värkar startar tidigare än planerad dag, så får jag komma in på ett akut snitt direkt. Vilket också känns bra eftersom barnet då också blir lite förberett därinne på vad som ska hända. 
 
Nu kan jag andas ut och sluta fundera, något som känns så himla skönt. Tankarna kan ju nästan äta upp en ibland, särskilt när man är helt fullproppad med roliga hormoner och känner sig stor som en mindre flodhäst, haha.

Min graviditet

 Vecka 36+3
 
Jag har ju inte skrivit någon dagbok eller veckobok under min graviditet. Jag och sambon har istället bara fotat magens tillväxt lite då och då för att ha för oss själva. Såhär i efterhand kanske det hade varit lite roligt att skriva ner tankar, funderingar och känslor från vecka till vecka. Man glömmer ju så snabbt, som i vilken vecka jag började känna första rörelserna från bebis och när det blev till riktiga sparkar. När illamåendet gav med sig, osv. 
 
Samtidigt kanske det är bäst att man glömmer en del av allt man varit med om, haha. Graviditeten har inte varit någon direkt dans på rosor för min del, även om det säkert hade kunnat vara mycket värre. Jag har gått igenom i princip alla graviditetskrämpor man kan få uppleva, förutom att kräkas varje morgon (thank GOD!). Jag har fått äta åksjuketabletter mot det galna illamåendet, tabletter för halsbränna och varit så ofantligt trött. Tröttheten var ju som värst i början, då det kändes som att någon bara tryckte på en knapp så somnade jag - på riktigt. Under den här senare delen av graviditeten är tröttheten tillbaka men ändå lite annorlunda. Jag kan känna mig så sugen på att göra något, ger mig ut och efter 20 minuter är jag helt slut och vill bara hem och vila.
 
Sen har mina fötter ömmat något vansinnigt sen några veckor tillbaka, så jag knappt kan gå. De svullnar upp så galet att fotknölar och anklar blir helt jämnbreda och likaså vaderna. Även om jag vet att det är tillfälligt med all denna vätska och svullnad i kroppen, så gör det mig ju lite ledsen. Till stor del över att ha ont men också för att jag ser ut som en mindre flodhäst enligt mitt eget tycke, haha. Ja - jag har provat högläge, stödstrumpor, dricka mycket vatten och iskalla fotbad. Inget ger någon större effekt, tyvärr. Min barnmorska menade att värmen och gravditeten inte är så bra kompisar, så det är bara att härda ut den här sista perioden och ta till de knep som jag just nämnde och hoppas att det ska ge med sig lite. 
 
Ja, jag kan klaga på en hel del saker. Som att jag även känner av värk i lederna, knappt kan böja fingrar och tår när jag vaknar osv. Att det är så vansinnigt trångt i magen nu att jag knappt kan komma upp ur sängen på morgonen och att jag sover som en kratta eftersom jag är så tung och vaknar så fort jag vänder på mig. Så, nu har jag klagat lite till, haha. Trots allt detta så vet jag ju att det är värt det. Jag har längtat efter denna filur så länge och är superlycklig över att han snart är här. Att jag har turen att kunna bli mamma, det tar jag inte för givet även om resan dit varit riktigt tuff och jag stundtals sagt till sambon att jag ångrat mig, haha. Nu längtar jag bara efter att få träffa honom och tankarna snurrar angående hur det hela ska bli. När och framförallt hur kommer det gå till?

Pga Crohns sjukdom (tarmsjukdom) har jag nämligen lite extra att tänka på. Vår kille ser ut att hamna på omkring 4kg vid 40 veckor och det kan bli en utmaning för min kropp att få ut. Det är ju en utmaning för de flesta ändå liksom. Skillnaden här är att de flesta andra inte vill spricka - jag, ja.. jag får inte spricka. Förlossningsskador som en vaginal förlossning kan innebära är ju aldrig roligt att få för någon men för mig kan de ge rätt stora problem i och med min sjukdom. Läkaren jag träffade hos Specialistmödravården menade att man därför vill försöka starta förlossningen tidigare med en sk hinnsvepning, om ungefär en vecka från och med nu. Då kommer bebisen vara mindre och därmed lättare att få ut. Om två hinnsvepningar inte fungerar är alternativet att göra en igångsättning. Märker man sen där och då under själva förlossningen att risken för att spricka blir för stor, så blir det sista alternativet ett akut kejsarsnitt. Något som jag nu överväger som första utväg istället. Det är ju trots allt inte förrän i krystningsfasen som sprickorna ger sig till känna och vid det laget är det ju försent att backa och be om ett KS.
 
Känner kanske inte att det är helt värt att riskera förlossningsskador av den sorten när det finns en annan väg att gå. Jag har varit så inställd på att möta min förlossningsrädsla och ta tjuren vid hornen, att våga föda vaginalt - men nu när det blev en fråga om något helt annat skäl än min rädsla, så blev det inte lika självklart längre. Tidigt i nästa vecka ska jag möta min läkare på gastro och hoppas få någon rätsida på alla tankar då.

Sommarrea!

Sommarrean är igång på flera håll och det är svårt att motstå att klicka hem fina fynd till lillkillen! Klickade hem detta från Babyshop tidigare i veckan - men idag har de extra 10% på rean! Värt att spana in!
 
 
 
T-shirt från Mini Rodini, mjukisset från Ebbe Kids, stickad kofta från Cyrillus och fiskshorts från MarMar Copenhagen.
 
Idag la jag ytterligare en beställning, fast hos Boozt.com. Älskar deras utbud och snabba leveranser! Idag har de 25% på vår- och sommarkollektioner med koden WOW25. Jag passade på att köpa några fler shorts bland annat. Hur söta liksom!?

 
 
Randiga byxor och shorts från Noa Noa miniature, rutiga shorts och leggings från Wheat samt leksak från Liewood.
 
 

Skötväskan Melvin

Den långa jakten är över! Äntligen har jag klickat hem en skötväska! Det blev en Melvin mommy bag från Liewood i marinblått. Den finns bara att beställa från deras danska webshop i just den färgen och jag har inte kunnat se väskan i någon fysisk butik, så det blir spännande och se om den lever upp till förväntningarna. 
 
 
Det medföljer längre band så man kan hänga den på vagnen samt skötunderlägg. Dessutom är det en massvis med bra fack både på insidan och utsidan. Känns också bra med en väska som både jag och sambon är bekväma med att bära med oss. Många skötväskor ser ju annars ut som antingen en damväska, kylväska eller datorväska... något som ingen av oss vill ha!
 
 

The final touch



Sådär, idag kom även mobilen upp ovanför hans säng för att stanna. The final touch liksom! Tror det börjar bli klart här nu. Den här moln-mobilen från Kongeslöjd är verkligen så himlans fin. Jag förlängde den med genomskinlig nylontråd, sån som de själva använt, för att kunna fästa den i taket. Tråden köpte jag hos Panduro.
 
 
Hur vi fäste den i taket? Jag är inte helt förtjust i att behöva borra där, så jag ville hitta en annan lösning. Fick tipset av en vän att testa en klisterkrok - och voila! Det blev ju hur bra som helst. Kroken har en magnet som fäster i en metallplatta, som i sin tur sitter fast med dubbelhäftande tejp i taket. Så den är enkel att ta ner och kvar sitter bara den diskreta vita magnetplattan i det redan vita taket. Just denna magnetkrok klarar av 1,8kg och det kändes som att det kunde räcka för denna mobil, haha. Det finns dock fler krokar att välja på som klarar betydligt mer. Krokarna hittar du här!

Mammals by Heart

I samarbete med Mammals By Heart.

 
Att fixa i hans hörn är nog det mysigaste jag vet. Att förbereda för hans ankomst, finns liksom inget större just nu. Ser ni något nytt där sen senast? Det fina printet på väggen kom upp igår. Det är från Mammals By Heart, en webshop full med härliga prints till barnrummet, som en vän till mig ligger bakom.
 
Hon skapar nya härliga motiv titt som tätt med söta djur så som pandor, giraffer, elefanter och koalor. Helt underbara! Alla prints finns i 3 olika storlekar och just detta fina motiv heter "Gabbi the Giraffe". Jag som älskar både giraffer och pandor kunde inte riktigt hålla mig från denna!
 
 

Pandor och kaniner

 
Spana in sötaste förvaringen! Den söta kaninlådan kommer från Ferm Living.
 
 
Nya smårutiga lakan (rea-fynd hos Babyland), tunna marinblå muslinfiltar som skymtar lite smått under den sötaste panda-filten att sticka in huvudet och gosa med - från Liewood. 
 
 
Japp, anar vi ett tema här kanske? Kaniner och pandor! Haha.
 

Babyshower

Ny klänning från COS som fungerar perfekt som mamma-klänning! 

Magen i vecka 31. Imorgon går jag in i vecka 32. Herregud vad tiden går fort! I helgen ska vi hämta vagnen. Ska bli så mysigt att få hem den, även om det är tid kvar tills bebis kommer så blir varje sånt här steg ännu något som gör det hela mer verkligt. Om man inte redan förstått att det bor någon därinne i magen liksom, haha. Han gör sig ständigt påmind med sparkar och hicka, så det är ju svårt att glömma bort om man säger så, haha.
Vagnen i precis det utförande som vi beställt! Sååå fin!

Förra helgen var så mysig. På söndagen blev jag överraskad med en Babyshower. Trodde att vi skulle åka och äta lunch hos några vänner men där väntade ett helt gäng med underbara tjejer som förgyller mitt liv. Så kul! Har haft mina aningar om att något sånt här var på gång (sambon har varit väldigt hemlighetsfull och sagt och gjort saker han annars inte brukar göra, haha) men ändå blev det en riktig överraskning! Så fint ordnat med bakverk, dekorationer, lekar och presenter. Blev riktigt rörd!
 
 
 
Så mycket gott som ni ser! Ska ta mig tiden att visa er allt fint vi fick också. Allt var verkligen mitt i prick för vad vi behövde och önskade oss. 

Förvaring på spjälsängen

 

Profylax och tredje trimestern

I fredags gick magen in i v.30. Nu är man inne i tredje trimestern och tröttheten har hunnit ikapp mig igen. Tunga ben, ömma fötter och blir snabbt andfådd. Sover dåligt och har konstant halsbränna.. riktigt mysigt. Varvar det med vandrande domningar, ömma revben och nästäppa. Inte helt enkelt att jobba nu, får hoppas att jag kan klara av det ett litet tag till. Varje dag är en utmaning och energin har i stort sett försvunnit totalt när jag kommer hem. Därav att jag blir mindre aktiv här och på Instagram. Får hoppas att ni orkar hänga kvar trots färre uppdateringar, vissa gör det inte - men så är det!

Den här helgen har vi varit på en 2-dagars profylaxkurs hos Babygruppen. Så skönt att få lite verktyg inför den stora dagen. Det känns särskilt viktigt eftersom jag sen länge varit förlossningsrädd och nu inte har så lång tid kvar tills det är dags att möta den rädslan. Går liksom inte att skjuta det på framtiden längre. På kursen fick man lära sig att styra in sina tankar på positiva vägar och bli lugn genom andningen. Mycket är egentligen så självklart, att våra tankar styr vårt mående och att djupa andetag får kroppen att prestera lättare och bättre när den är lugn. Det handlar om att vara medveten under smärtan, medveten om att jag kan ställa om mig själv från stress och rädsla till att ta kontrollen och själv bestämma hur jag ska hantera stora delar av smärtan. Att låsningar i en spänd kropp bara gör det hela värre. Man fick också jobba ihop mycket med sin partner, vilket kändes väldigt mysigt och tryggt. Gillar att vi har samma verktyg och att hans fokus blir på att läsa av mina signaler och leda mig rätt igen om jag tappar mitt fokus. 
 
Efter kursen blev det lite shopping. Ett litet Livly-set till vår lillkille. Ser fram emot att få klä honom i alla söta kläder som just nu bara ligger i hans låda och väntar.

 

Provbäddat hans säng

Jag provbäddade bebisens säng och plockade fram lite av de inköp vi gjort hittills. Det blir så fint! Längtar så tills han kommer. Inte långt kvar nu! Här kommer en liten sneakpeak för er...
 
Hur söt är inte Panda-påsen från Liewood? Har även köpt mössa och strumpor med samma mönster därifrån!

Jag har helt snöat in på pandor. Nu kommer lillkillen ha både leksaker och kläder med pandor på, haha. Även rävar och kaniner är heta kandidater som syns till i hans hörn. 
 
 
Babynest från Voksi. Love it! Här kan ni även se en skymt av de fina lakanen från Alice & Fox.
 
 
Ska även hänga upp den fina moln-mobilen från Kongeslöjd. Tänkte köra på en krok i taket ovanför med en genomskinlig nylontråd. 
 

Molnmobil

 
Här ser ni mitt senaste Tradera-fynd! Halva nypriset och i nyskick! Har varit kär i denna mobil sen innan barn ens kom på tal här hemma, haha, så det var ganska givet vad som skulle få hänga över bebisens säng sen när det väl blev dags. Märket är danska Konges Slöjd, ett märke som verkligen blivit en av mina stora favoriter när det kommer till bebissaker. Allt är bara så himlans fint!

Skötbädd

I samarbete med Ellos.
 
 
Vi kommer inte ha något skötbord för vår lilla bebbe, men jag ville ändå ha en bra skötbädd att plocka fram när det behövs. Denna skötbädd från NG Baby är så himlans fin! Underlaget i frotté och den lilla kudden fäster man med kardborrbandet under och går lätt att ta bort och tvätta. Så nöjd med denna! Finns även i flera mönster för den som är intresserad. Har även klickat hem lite fina detaljer från Elodie Details - två dregglisar och några av deras gulliga nappar. Allt detta hittar du hos Ellos.
 

Hans hörn

 
Det är en väldigt mysig period att befinna sig i just nu, känner jag. Det här med att boa, att förbereda inför den stora dagen och livets stora gåva. Det är något magiskt med det. Särskilt nu när det börjat sjunka in att livet ska förändras på riktigt. Det har ju tagit ett tag att verkligen förstå det. Även om jag vet, så har jag liksom ändå inte förstått. Tror inte jag helt kommer förstå förrän han är här och jag kan se och hålla i honom. Men ja, det är mysigt att få leva i bubblan. Att fixa i hans hörn, att planera hur det ska bli här. Vi har ju inget rum till honom i denna lägenhet, så det får bli ett hörn till att börja med. Mysigt det med, att bygga på det hela långsamt. Så småningom blir det flytt till en större lya men det är skönt att inte behöva stressa.
 
Idag var det besök hos barnmorskan och allt såg bra ut fortfarande. Känns skönt. Går in i vecka 26 på fredag och idag valde vi förlossningsplats. Bara en sån sak, ytterligare något som gör det hela mer verkligt. Jag ska föda. Jag som är förlossningsrädd och allt. Läser just nu boken "Föda utan rädsla", lyssnar på poddar och samlar all information jag kan för att förbereda mig mentalt och kroppsligt. Jag vill vara förberedd och ha de verktyg jag kan för att det ska bli en bra upplevelse. Även om man inte kan undgå smärtan helt så kan man ju definitivt påverka hur man hanterar den, ens tankar osv under förlossningen. Jag försöker tänka positivt och jag vill verkligen möta rädslan. Jag ska liksom klå den! Det har jag gett mig tusan på.

Elodie Details

 
Fina Elodie Details skickade hem en liten box med några av deras senaste produkter till mig (eller till lilleman i magen då). En napp och muslinfilt med fina guldstänk, en härlig bomullsmössa och en alldeles underbar snuttefiltskanin. Stort tack! Både mysiga, fina och användbara saker!
 
Jag klickade även hem några fler av deras superfina produkter från Ellos för en kort tid sedan. Ska visa er om några dagar vad det blev i den beställningen. 

Tidigare inlägg