Shopping till bebis

 
Det känns fortfarande ganska overkligt och fantastiskt att det lever och växer ett litet liv inom mig. Vet inte varför det är så svårt att förstå men när det plötsligt handlar om mig själv och min egen kropp så har jag bara så svårt att få in det i huvudet, haha. Just nu längtar jag till nästa ultraljud, rutinultraljudet som är om lite mer än 2 veckor. Vill veta att allt är fortsatt bra med bebisen och sen är jag så vansinnigt nyfiken på att få svar om kön. Misstänker pojke utifrån nub-test men vill få höra en bekräftelse från barnmorskan för att vara säker. 
 
Men trots att jag inte är säker på kön så kan jag inte låta bli att handla lite kläder här och där, haha. Har insett att det är sjukt svårt att hitta könsneutrala kläder. Det är antingen rosa och gulligull eller blått och tufft. Jag är inte emot någon av färgerna eller att klä sin flicka i en söt klänning men det är ju trist att det inte ska finnas mer att välja på. Skulle jag få en flicka är ju inte rosa fluff det enda jag vill klä henne i? 

 
Hur som helst, det lilla utbud av könsneutralt som jag har hittat och fallit för har fått följa med hem! Petit Bateau är ett favoritmärke som jag länge gillat och deras randiga lilla dräkt med dekorativa guldknappar kunde jag inte motstå. Så galet fin! Finns massor därifrån som jag vill ha. En liten mössa från Livly följde med hem från stan igår också. 

 
Idag blev det faktiskt ännu mer shopping till bebis men det får jag visa en annan dag! Gaaah, har hittat min nya fälla för plånboken, haha.

Jag ska bli mamma!

 
 
Ja, jag ska bli mamma! Ni som följer mig på Instagram har nog redan sett den stora nyheten. Det var så skönt att äntligen få berätta. Särskilt eftersom hela hösten har varit väldigt tuff med både tröttheten från en annan värld men även mycket illamående som påverkat mig mycket. Därför har det inte blivit så mycket fokus på att uppdatera vare sig blogg eller flödet på Instagram. Det har helt enkelt inte funnits någon energi. Har kämpat med att få i mig mat och när jag kommit hem från jobbet har jag somnat direkt i soffan. Inte mycket till liv alltså, haha.
 
Nu känns det dock annorlunda. Jag är nu inne i vecka 15 och känner mig piggare. SÅ SKÖNT! Det finns fortfarande dagar som är tyngre men jag ser ljuset i tunneln. Fram till vecka 12 kändes det faktiskt rätt hopplöst och uppgivet. Kändes så orättvist att vissa kan må som vanligt medan en annan haft varenda symptom man kan tänka sig. Fast trots det måste jag säga att det har funnits en viss trygghet i det också. Så länge man känner sig gravid och har symptomen så har jag kunnat slappna av och känna att allt ändå borde vara okej därinne med det lilla livet.
 
I tisdags gjorde vi KUB-ultraljudet. För er som inte känner till KUB, så är det kort och gott ett test med blodprov och ultraljud där man kan se hur stor sannolikhet det är att det är något på fel på fostret. Får man en hög risk går man vidare till ett sk NIPT för att ta reda på mer om vad det handlar om. Vi fick dock en mycket låg risk så det behövdes aldrig. Tack och lov för det! Kunde inte sova på några nätter innan testet av nervositet. Har känt mig ganska olycksdrabbad de senaste två åren, så jag antar att jag hade svårt att se hur jag skulle kunna få en frisk liten krabat efter allt elände. Så beskedet om att allt såg fint ut var underbart. Vid ultraljudet var det en pigg liten filur som viftade på både armar och ben, sög på tummen och vinkade mot oss som om den visste att vi tittade. Så gulligt. Ni kan se den lilla handen på bilden nedan!
 
 
Nästa ultraljud, det sk. rutinultraljudet är i mitten på februari och då får vi förhoppningsvis reda på kön. Ja, jag tillhör en av dem som verkligen vill veta. ÄR SÅ NYFIKEN!
 
Vill ni följa med på resan? Kommer inte viga hela mina flöden åt detta men det kommer ju definitivt bli en del av mitt liv från och med nu. Tappade en hel del följare när jag berättade om graviditeten på Instagram, så det kanske inte lockar min följarskara.. men då får det väl vara så!

Nyare inlägg