Debbie.nu

Idag var det då äntligen dags för rutinultraljudet. Har varit spänd hela dagen på att få se den lilla igen! Så äntligen var det dags. Allt såg superfint ut och... det är en pojke!

Nu känns det plötsligt mer verkligt. Jag vet inte varför, könet spelar egentligen ingen som helst roll men det blir ändå mer greppbart nu. Sedan i fredags har jag börjat känna sparkar. Inga hårda slag direkt, mer som att någon knäpper till mig med fingrarna innefrån - men tillräckligt för att jag ska reagera på att det är något nytt som jag inte känt förut. Det började i v. 16 med lite bubblande/fladdrande som kom lite då och då. Supermärklig känsla. Tydligen ligger moderkakan i framvägg vilket barnmorskan förklarade kommer göra att det dröjer lite längre innan jag börjar känna något ordentligt. 

Bebis var inte helt samarbetsvillig under ultraljudet då barnmorskan ville se ansiktet, haha. Så hon fick gå över till 3D och dessutom skaka om magen litegrann flera gånger för att han skulle ta bort händerna som hela tiden ville täcka. Det verkar vara en riktig tumsugare därinne, för så fort händerna flyttade sig så åkte de tillbaka lika fort, haha.

 

Är så glad att vi fick både vanliga bilder men också videos och 3D-bilder med oss efter besöket. 3D gjorde verkligen att det hela blev ännu mer tydligt, som ni ser! Underbart. Åh vad jag längtar efter sommaren nu.