Kärleken till Svenskt tenn

 
 
Slingan. Så mycket mer än bara en adventssljustake. Kommer ju inte kunna ställa undan denna skönhet till nästa jul, den förtjänar mer än bara en månad i rampljuset. Lite kul att den inte är lika utbredd som Vänskapsknuten också, som det känns som att alla numera har i sina hem.
 
Så är det ju dock med Svenskt tenn, alla som älskar det klassiska, hållbara och tidlös design hittar sina favoriter hos dem. Vissa gillar att kommentera på min Instagram att det är tråkigt, att jag inte skulle ha en egen stil och att jag tar den "enkla vägen" genom att inreda med deras ting. Jag håller inte med (och för det andra, tycker du att jag inreder tråkigt så sluta följ mig då? Tvingar ingen att följa mitt konto).
 
Ja, jag råkar älska mycket av deras utbud. Jag älskar mässing, jag älskar färg och jag älskar det tidlösa och då faller Svenskt tenn in väl med vad jag gillar. Det är som gjort för mig! Det är inget jag tänker be om ursäkt för eller som jag tycker att någon annan har med att göra. Därmed inte sagt att jag inte kan fynda gamla saker på loppis eller i billigare butiker. Det handlar inte om priset eller märket för mig, det handlar om kvalité och att jag ska tycka det är vackert. När en vas är ett konstverk utan blommor eller en ljusstake är lika vacker släckt som tänd, när en kudde lyfter hela soffan eller en skål får frukten att se ännu godare ut. Då har man hittat rätt.
 
Jag har till exempel en vas som kostade 30 kr på loppis och jag ÄLSKAR den pga sin vackra form. Inte en stämpel går att skåda på den.
 
Vad gäller Svenskt tenn har ju inte priset haft någon vidare effekt på hur ensam man är om sakerna, det spelar ingen roll att det är dyrt - folk sparar ihop och köper den där vasen de drömt om i alla fall. Underbart, säger jag. Det blir mindre slit och släng. Man kan ha det i en evighet och tröttnar man går det fint att sälja eftersom det alltid finns en bra andrahandsmarknad.
 
Det tar tid att bygga och forma ett hem. Jag och min sambo har bott tillsammans i den här lägenheten i 4 år snart och det är många pusselbitar som fattas. Det är dock det som är charmen, att det får ta tid och inte stressas fram. Jag vill gärna ha mer antika saker, sånt som har en historia att berätta. Jag älskar det. Jag har däremot inte hittat jättemycket som jag fallit för, så än så länge är det mest moderna saker här hemma.
 
Tråkigt, may so be. Jag håller ögonen öppna, går på loppisar och spanar in auktioner. En dag hittar jag säkert den där möbeln som känns helt rätt och som jag bara måste ha - men det får ta sin tid. Och det har faktiskt ingen annan med att göra, förutom min sambo som tvingas leva med alla vaser, ljuslyktor och skålar ;-)

Kommentarer

Kommentera gärna inlägget...

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress:

Blogg / hemsida:

Kommentar:

Trackback