Jag orkar inte mer.

Imorse vaknade jag än en gång med den där hemska känslan i hela kroppen. Det kändes tomt. Allt är borta. All glädje. Jag hatar hur det här påverkar mig, men jag mår verkligen dåligt. Jag äter alldeles för små portioner, men känner ingen hunger och när jag försöker äta som jag brukar mår jag illa och lämnar mycket på tallriken. Jag har gett upp, jag bryr mig inte ens om hur det går. 

Jag kan inte låta bli att vara så oerhört ledsen för att inte få chansen att jobba på det vi haft. Det gör mig så arg och besviken att han inte bryr sig. Att jag inte var värd mer för honom. Att han bara finner sig i situationen som den är. Hopp, 3½ år tillsammans, so what? Jag är så arg på honom för att han gav mig hopp, att vi hade den där urmysiga kvällen, natten och morgonen tillsammans förra helgen, när han kort därefter ska dumpa mig igen. Varför!?!?! Varför kan han inte ge det mer tid? Varför vara så gullig, bry sig, hålla om mig, le mot mig, ge mig komplimanger... varför vara den killen som jag älskar, när han inte vill älska mig? 

Jag är i alla fall glad över att jag har så underbara och kärleksfulla kollegor. När jag i fredags fick meddelandet av honom att han ångrat sig och inte ville rädda oss, gick mitt hjärta i tusen bitar och jag föll ihop som en vissen blomma på golvet. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, mitt bland alla barn, personal och föräldrar som snart skulle dyka upp. Mina kollegor plockade upp bitarna av mig som låg där. Kramade mig, tröstade och såg till att jag fick tid ifred att gråta trots dålig tajming. Vet inte vad jag hade gjort den dagen om inte dom hade funnits där. Deras dagliga stöttande får mig ens överväga att kliva upp på morgonen.
18 kommentarer
Sofie

Jag lider verkligen med dig! När mitt ex (känns hur konstigt och fel som helst att skriva så fortfarande) gjorde slut med mig för tre månader sedan, kom det från det blå för mig. Jag hade ingen aning att han kände så, och det fanns inget jag kunde göra. Han ville inte. Det gör så fruktansvärt ont när det känns som att någon bara kastar bort det som betyder hela världen för en själv! Det är bra att du skriver om det, det har hjälpt mig mycket. Prata och skriv så mycket du kan, till slut kommer du att må bättre, även om det absolut inte känns som så just nu! Omge dig med vänner och försök göra saker som du tycker om även om inget känns roligt. En timme i taget, det var mitt motto första tiden. Idag tar jag en dag idag, så man kommer lite längre hela tiden. Stor kram!

kusin

Önskar jag kunde göra något... önskar jag kunde hjälpa dig att läka, att orka och att le igen!!!



Du vet var jag finns... vill du komma bort i sommar så finns det alltid plats för dig här och kan du inte åka så kommer jag gärna till dig!!!



TUSEN KRAMAR

Anonym

Om ett par år kommer du garanterat vara tacksam över att det blev som det blev. Det här är ju hans sätt att visa sitt rätta jag, och vore det meningen att det skulle vara ni skulle det inte göra så ont.

helena

skickar all min kärlek och tusen kramar och önskar så att det onda snart ska gå över. det finns mycket bättre människor där ute för dig. ta hand om dej fina du! kramar

Johanna

jag lider verkligen med dig. jag har läst alla dina inlägg om detta och jag får tårar i ögonen. jag kan inte ens föreställa mig hur du känner dig. men jag hoppas du börjar må bättre snart. ta hand om dig. kram

christine

Usch det gör ont i hjärtat att läsa att du mår så dåligt. Hang in there! Aptiten kommer tillbaka med livslusten, och ja den kommer tillbaka den med. Så småningom. Det är bra att du trivs på jobbet med dina kolleger, ta vara på det och bestäm jobbet som din frizon.



Något som hjälpte för mig var när jag började träna. Det rensade tankarna och fick upp min självkänsla och självförtroendet. Prova!

Jag hoppas du har fina vänner som stöttar. Mina är underbara, men vissa fattade liksom inte hur det kändes eftersom de inte varit med om det själv. Så prata med de som vet hur det känns!



Debbie

Tack för era fina kommentarer! Betyder jättemycket att ni läser och skriver till mig.

Marre

Det gör ont att läsa dina ord och för var det är värt så sänder jag mina styrkekramar och tankar till dig.

Desiré Tegnebrant - En blogg om mig & mitt liv

Det här är första gången jag besöker din blogg men jag var bara tvungen att kommentera det här.



Det är verkligen ingen lätt situation att ta sig igenom. Mitt ex ville ha en paus med mig och jag trodde verkligen inte att jag skulle klara mig igenom det, men senare visade det sig att han bara var osäker på sig själv och ville bara någon vecka senare ha tillbaka mig och jag stod såklart där med öppna famnar.



Det jag inte visste var att jag redan då börjat anpassa mig och efter ännu något år tillsammans så insåg jag att det var JAG som inte var kär på riktigt i honom och hade egentligen inte varit det sedan han började vela med vad han ville. Då var det min tur att ge honom ett krossat hjärta även om jag försökte göra det så bra jag kunde. Det var hans osäkerhet som öppnade upp mina ögon och då insåg jag att han inte var det jag ville ha och han kunde inte ge mig det jag behövde. Jag var bara blind då det var min första kärlek.

Nu är jag i ett annat förhållande sedan 2,5 år tillbaka men jag har lovat mig själv att aldrig ta något för givet och aldrig tvivla på mig själv och att jag är stark nog att möta världen på min egen hand. Jag är stark nog att klara mig själv och det är du med. Vi klarar så mycket mer än vad vi tror även om det kanske är det sista man vill höra när man är i en jobbig situation. Jag hoppas och tror att du kommer klara det här. Många tankar / Dessie

Elin

Jag vet precis hur det känns. För ca fyra månader sen valde min pojkvän att stöta bort mig. Han ville inte prata med mig, inte ha något alls med mig att göra. Jag bröt såklart ihop och gjort allt jag kunde för att han skulle ta mig tillbaka (och det gjorde han, så småningom). Och som jag fick kämpa, jag mådde så sjukt dåligt men jag gav aldrig upp på honom. Han bad mig gå vidare för han visste inte hur lång tid det skulle ta, men jag stod kvar. Och om jag inte hade gjort det så tror jag inte att han och jag skulle vara tillsammans idag. Han valde alltså att försöka en gång till, och nu har vi det bättre än någonsin.



Men jag känner precis igen känslorna, man känner sig så himla maktlös. Men nu får du försöka fokusera på dig själv, gå ut med vänner, åk iväg på en liten resa med dom. Vännerna får en verkligen att må bättre!



Massa kramar till dig :)

Anna

Oj, jag är precis mitt uppe i det här! Vet verkligen hur det känns. Använder min blogg för att skriva av mig och har faktiskt försökt hitta någon i liknande situation... Hjälper att läsa hur andra hanterar sådant här. STOR KRAM och jag vet verkligen hur det känns...

Anonym

Oj, jag är precis mitt uppe i det här! Vet verkligen hur det känns. Använder min blogg för att skriva av mig och har faktiskt försökt hitta någon i liknande situation... Hjälper att läsa hur andra hanterar sådant här. STOR KRAM och jag vet verkligen hur det känns...

Sophie

Kom in på din blogg genom framsidan. och är bara tvungen att skriva någonting.



går igenom samma sak just nu även fast det är månad sedan han dumpade mig gör det fortfarande lika ont. det är svårt att se när han börjat träffa andra och man inte förstår vad som gick fel egentligen. för det ända vi hade behövt var tid. men den tiden hade tydligen inte han.



Jag hoppas det du mår bättre snart! Gör saker som gör dig glad.



puss

NINNIE

Usch det är en sån fruktansvärd känsla! Hoppas allt har hamnat i perspektiv mer nu och att du känner dig bättre snart! :(

Wiilow [Foto Tankar Känslor]

Hej!



Jag önskar dig all lycka och att du får känna glädje helst var dag.

Det du skriver känner jag igen väldigt väl.



Ge aldrig upp, kämpa vidare för en dag lyser solen framför dig hela tiden.

Du har mkt att se fram emot.

Du är oerhört vacker med!



Kram

Sussi

Vet hur du känner. Känner själv igen mig i det du skriver.

Blev lämnad av min kille för lite mer än 1 vecka sen. Det känns...

Sanna Barcelona

Åh va ledsen jag blir när jag läser det du skriver, jag känner med dig, jag hoppas innerligt att du snart ska må bra, En stor kram!!!!

Jenny

Its his loss!